Mer bilder

Slänger in lite mer bilder eftersom jag lovade det efter förra inlägget med bara bilder!


Hanmer Springs 28-30 januari

Willowbank 3/2

Welcome to Paradise: Samoa!

Nu har det gått en vecka sedan jag och Sanne åkte till Samoa. Resan började torsdag morgon från Christchurch International Airport. Första stoppet blev Auckland för att byta plan och flyga vidare mot Faleolo International Airport, utanför Apia, Samoa.

Glada resenärer på Christchurchs flygplats

Vi kom fram till Apia runt 18-tiden. Landningsbanan låg alldeles vid vattnet. När vi klev ut på trappan som ledde ut ur planet så var det som att gå in i en vägg, hjälp vad varmt det var! Det är den minsta flygplatsen jag någonsin har varit på. Det stod endast två flyplan utanför och den såg mysig ut med träpelare och så.

Utanför flygplatsen

Vi gick genom säkerhetskontrollerna och när vi kom ut stod det några samoaner och spelade och det stod en man och väntade på oss med en skylt där det stod Sonny (dom hade stavat "Sanne" lite fel...). Vi hoppade in i minibussen (som hade doftpalmer hängande från backspegeln, istället för doftgranar) och åkte mot FaoFao Beach Fales, Saleapaga, där vi skulle spendera dom kommande dagarna. Samoa har precis bytt till vänstertrafik så ratten satt fortfarande på vänster sida i bilen. Jag tror att jag har varit här för länge för det kändes fel att ha den på vänster sida... Stället där vi bodde ägdes av en familj som bodde där också. Dom var mycket trevliga och dom lagade frukost och middag åt oss så vi fick riktig samoansk mat alla dagarna, bland annat palusami (vet inte hur det stavas, men typ sådär). En del var riktigt gott, en del var mindre gott och en del var läskigt. Ny upplevelse iaf! Vi bodde i en hydda på stranden så vi både somnade och vaknade till vågornas brus. En morgon var vi uppe tidigt och såg solen gå upp. Samoa ligger i den östligaste tidzonen så vi var bland dom första att se solen. Rätt coolt!!

Medan vi var där blev det mycket tid på stranden, men vi hann också med en cykeltur, en rundtur runt byn och ett besök i byns kyrka. Cykelturen blev inte riktigt som vi hade tänkt. Vi skulle cykla till en grotta eller nåt där man tydligen skulle kunna hoppa från klipporna. Vi cyklade och cyklade jättelänge (det skulle ta ca 15 min) så till slut så tänkte vi att vi hade missat det eftersom vi hade cyklat så himla länge så vi vände. När vi kom tillbaka berättade dom att vi var nästan framme... Lite surt, men vi fick ju se en del av Samoa på cykel och vi hittade en liten strand på vägen som vi hade alldeles för oss själva!

Våran lilla hydda

Solnedgång

Samoansk dans efter middagen på lördagen

Soluppgång

Sammanfattningsvis kan man säga att vi hade en grym semester på Samoa! Det som förstörde vårt intryck av landet var flygplatsen när vi skulle hem. Flyget gick klockan 2 mitt i natten så vi var lagomt trötta. Vi delade minibussen från hyddorna med en engelsman som var bosatt i Melbourne så vi gick för att checka in tillsammans med honom också. Innan vi åkte märkte vi att Sannes visum var borta och det behöver man för att få komma in i Nya Zeeland så vi var lite oroliga för det. Hon förklarade läget för dom två snubbarna bakom disken. Dom frågade om hon hade någon returbiljett från NZ för det kan också användas för att visa att man inte ska bosätta sig i landet. "På datorn i Christchurch" säger hon. "Okej" säger dom och ger henne boardingkort och så. Stor lättnad att det gick bra utan visum. Jag lämnar fram mitt visum, dom ser lite konfunderade ut och kollar igenom det många gånger. Dom säger att det inte duger (ingen vet fortfarande varför) så dom frågar om jag har returbiljett också. "På datorn i Christchurch" säger jag för ingen av oss hade skrivit ut biljetterna eftersom vi hde våra visum. "Men om du inte visar den får du inte gå på flyget" säger dom. Jag började fundera på vad jag skulle säga när jag ringde Becs och berättade att jag inte kunde komma tillbaka för det fanns ju ingen chans att jag skulle kunna visa biljetten. Engelsmannen undrar då om jag har biljetten på mejlen och han tar fram sin smartphone och jag letar fram biljetten bland alla andra mejl (vilket tog en evighet för 3G-nätet var ruskigt segt). Engelsmannen räddade dagen, jag hittade biljetten och kunde visa snubbarna bakom disken och då fick även jag ett boardingkort. Frågan som ingen fortfarande vet svaret på är: Varför var det tjejen med visum som hamnade i trubbel? Väldigt skumt, men det gick ju bra till slut =)

Resten av veckan finns det inte så mycket att säga om, vi hade Professional Development i måndags om Behavour Management, jag har jobbat massvis och igår (fredag) var jag och spelade fotboll. Vi vann!

*Idag är det exakt 10 dagar tills mamma och pappa kommer och exakt 2 veckor tills Emma kommer

*Imorgon är det exakt 5 månader sedan jag lämnade Sverige och exakt 5 veckor tills Jennie kommer

Nu ska jag ta och börja röra på mig för det känns som om det är på tiden.
Hörs!

Snabb uppdatering

Hej!

Tänkte bara slänga in en snabb uppdatering. Hittills har den här veckan varit rätt händelselös. Jag har jobbat läääääänge både tisdag och onsdag så har inte haft varken tid eller ork till att hitta på så mycket. Planen var att jag skulle till Anja i tisdags, men så blev det inte. Sånt händer. I tisdags efter playgroupen följde jag och Lucy med Sanne och Gemma till Botanic Gardens, svinkul. Ännu roligare blir det om en stund för då kommer Sanne hit och vi drar till Samoa! Bättre uppdatering när jag kommer tillbaka.

Hörs! Samoa, here we coooome!!! :D

Bilder

The Groynes, 8 januari

Surfing, 21 januari

Annica och Janna

Jana och Johanna

Vivi och Janne

Rosa och jag

Femke

Willowbank, 24 januari

Lucy med min älskade wallaby (en av dom)

Det blev lite bilder iaf. Nu tar det väldigt lång tid att ladda upp fler, men det kommer mer bilder, förhoppningsvis imorgon kväll (min tid), men lovar inget. Lovar endast att det kommer fler bilder, men lovar inte när ^^

Sammanfattning

Äntligen uppdatering! Varje gång jag lovar bättre uppdatering så blir det bara sämre så nu lovar jag ingenting. Anledningen är helt enkelt att jag har haft för mycket att göra (blandat med tekniska problem). Drar iaf en sammanfattning över vad som har hänt. Måste gå tillbaka ända till 23 januari (om jag minns rätt)... Det är tur att vi måste skriva upp vad vi gör varje dag så jag kommer ihåg det ;)

Måndag 23/1 var jag ledig precis som alla andra måndagar så jag följde med familjen och kollade på Jacksons teater, Dunderhead and the Golden Goose. Teatern vr bra och Jackson var duktig. Fotbollsträning på kvällen.
Tisdag 24/1 var det child outing till Willowbank Wildlife Reserve. Riktigt kul. På kvällen var Anja här och det blev som vanligt när vi träffas, alltså bara massa skitsnack.
Onsdag 25/1 var jag och Lucy och kollade på Dunderhead igen bara för att Lucy tyckte så mycket om det. Vi hann med en sväng till affären och till Middleton Park också innan det var dags att hämta Jackson. Jag hade inte så mycket för mig på kvällen så jag tänkte blogga, men vi höll på att byta Internetleverantör så vi hade ingen Internetuppkoppling. Istället blev det en lugn umgås-kväll med familjen.
Torsdag 26/1 var jag och barnen och kollade på Buskers' Festival i Hagley Park. Vi såg något typ cirkusnummer. Uppskattat av alla. Träning på kvällen.
Fredag 27/1 släppte vi av Jackson på teatern och jag och Lucy åkte och badade. Vi hann med att baka chokladbollar också innan vi hämtade Jackson. Då blev det en sväng till kiosken för att köpa lite godis. Det har blivit lite som en fredagsgrej att vi går och köper lite godis. På kvällen var jag och spelade fotboll igen. "Korpenturneringen" drog igång igen efter juluppehållet så jag var där och spelade en match. Efter det var jag med Janne till Buskers' Festival. Vi lyckades komma in till huvudshowen (någon komiker) fastän vi inte hade köpt biljetter. Det är den sämsta komiker jag någonsin har sett! Vi gick tidigt. Utanför tältet var det någon annan komiker som uppträdde. Vi kollade klart på den showen för han var fruktansvärt rolig!! Det blev en sväng till Coffee Culture där vi satt tills dom stängde.
Lördag 28/1 åkte jag med min familj och Janne till Hanmer Springs för att campa. Det var hyfsat rörigt innan vi åkte, men till slut kom vi iväg! Jag och Janne hoppade in i vanen med Jarrard och Rebekah och barnen tog bilen. Det blev riktig camping, vi gjorde inte många knop, gick och kollade runt i närheten, satt och pratade spelade kort. Dagen avslutades med att jag och Janne hamnade på rygg i någon park där vi låg och kollade på stjärnorna. Riktigt mysigt! Ända tills det blev för kallt... Då gick vi tillbaka till tältet.
Söndag 29/1 vaknade Lucy tidigt och väckte hela campingen. På något sätt lyckades vi låtsas sova så pass trovärdigt så att hon lämnade oss ifred en stund. Dagen spenderades i dom varma källorna som Hanmer är kända för. En stor del av dagen spenderades även i vattenrutschkanorna som också finns där. Sara och Janne <3 Vattenrutschkanor! Oj vad kul vi hade där! När vi kände oss färdiga med poolerna så gick vi och köpte chokladmilkshakes och satte oss i en park och drack dom. Planen var att vi skulle åka hem på kvällen, men vi trivdes så bra så vi bestämde oss för att stanna en natt till. Janne och Jarrard skulle jobba på måndagen så dom var tvungna att åka hem, men alla vi andra stannade.

Måndag 30/1 blev det återigen en dag i poolerna. Plask och lek hela dagen. Träning på kvällen. Skype med Anna efteråt. Underbart!!
Tisdag 31/1 började Jackson skolan igen. Jag och Lucy var på playgroup på fm och efter det följde Sanne och Gemma med hit för att leka. På kvällen lurade Sanne med mig på West Coast Swing igen och det var faktiskt kul.
Onsdag 1/2 hade jag och Lucy en lugn morgon för vi hade inte haft det på flera veckor. Det blev en sväng till lekparken och vi bakade sockerkaka. På kvällen kom Jan och Clinton hit på middag och alla älskade sockerkakan!
Torsdag 2/2 ville Lucy ha en lugn dag igen så dagen blev rätt lik onsdagen. Vi var en sväng till lekparken, bakade chokladbollar och vi hade "filmeftermiddag" med popcorn. Vi såg på Barbie in a Mermaid Tale. Inte direkt min favoritfilm, men Lucy gillar den. Träning på kvällen och när jag kom hem så hade Becs fixat massage åt mig! Sally, någon hon känner, kom hit för att göra det. Underbart!
Fredag 3/2 var vi till Willowbank med Sanne och Gemma. Jag gillar Willowbank för man kommer så nära djuren. Vi klappade ålarna, fastän dom är äckliga, vi klappade alla bondgårdsdjur och wallabys. Jag älskar wallabys, dom är så fruktansvärt söta och mjuka! Älskar kiwi-fåglarna också för att dom också är söta! Hämtade Jackson och hans kompis Charlie efter skolan och vi gick till Donken för att Becs hade lovat dom det. Vi tappade bort killarna på vägen, men det löste sig och alla var glada. Korpenturnering på kvällen.
Lördag 4/2 var det löpträning på morgonen i Bottle Lake Forest. Jag lånade Carolines cykel och cyklade dit. Det var ca 14 km, men det är skönt att cykla här för allt är platt. Vi var bara fem pers där, dom andra trodde anledningen var att tränaren var borta. Jag stukade foten rätt rejält mitt i skogen så fick halta runt sista biten. Dom andra förbjöd mig att cykla hem så Serena och hennes mamma var snälla och skjutsade hem mig. Jag låg och tyckte synd om mig själv ett tag med ispåse på foten, som hade blivit lätt blå och svullen, innan Sanne kom hit. Vi bokade boende på Samoa och hon stannade på middag. På kvällen skulle Becs och Jarrard ut på middag så jag skulle sitta barnvakt. Sanne hjälpte mig. Det blev rätt sent innan båda barnen kom i säng och då slog vi på Lejonkungen. Sanne sov igenom i stort sett hela filmen så vi tyckte att det var lika bra att hon sov kvar.
Söndag 5/2 låg vi i sängen ett ganska bra tag innan vi gick ner och åt frukost. När Sanne åkte hem dröjde det inte länge innan Claire, Rebekahs exjobbarkompis, kom för att äta sen lunch med oss. Trevligt, trevligt. När hon åkte tyckte jag att jag behövde vila en stund, men precis när jag hade gått och lagt mig i sängen så kom Caroline, Dave, Mali och Lola hit. Lucy och Lola tycker att det är tråkigt när jag ligger i sängen på eftermiddagen så det blev inte mycket vila för mig. Jag gillar The Riley's, dom är roliga och trevliga. Dom stannade på middag och efter middagen åkte jag till Janne för filmkväll. Det blev The Hangover-maraton. Underbara filmer, ettan är bättre än tvåan. När filmerna var slut satt vi och pratade och ingen av oss insåg riktigt vad klockan var. Jag kom i säng vid kvart i 4... Det betyder ju iaf att vi hade kul =)

Idag!! Väckte Lucy mig så jag har inte sovit tillräckligt. Idag blir det en slappardag och ska försöka städa rummet. Har haft rätt mycket att göra senaste veckorna så det ska bli  skönt att göra ingenting. Ska även försöka få in ett inlägg med bilder från senaste veckorna också så håll utkik!

Kan även berätta att hela min familj kommer på besök framöver och jag längtar!

Hörs!

Citat

Riktig uppdatering kommer snart (hoppas jag), men måste bara dela med mig av två citat från Homer Simpson för att han är underbar!

"You tried and you failed, so the lesson is: Never try!"

"Trying is the first step towards failure"

Sedan har jag insett att jag börjar bli gammal! Jag är redan halvvägs till 40!! =O Men som någon vis människa sa: "It's mandatory to grow old, but optional to grow up". Det gjorde allting liiite bättre. Men bara lite.

Nu vet ni att jag lever iaf och riktig uppdatering kommer, har haft lite fullt upp bara!

Hörs!

Maori Legend

Det här är en legend om hur kiwin förlorade sina vingar. Det var en av dom första sakerna Cushla gav till mig när jag kom hit. Jag är ganska många procent säker på att den även finns någonstans på Sannes blogg, men den är väldigt söt. Enjoy!

How the Kiwi Lost His Wings

One day, Tanemahuta was walking through the forest. He looked up at his children reaching for the sky and he noticed that they were starting to sicken, as bugs were eating them. He talked to his brother, Tanehokahoka, who called all of his children, the birds of the air together. Tanemahuta spoke to them.

"Something is eating my children, the trees. I need one of you to come down from the forest roof and live on the floor, so that my children can be saved, and your home can be saved. Who will come?"

All was quiet, and not a bird spoke. Tanehokahoka turned to Tui.

"E Tui, will you come down from the forest roof?"

Tui looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Tui looked down at the forest floor and saw the cold, dark earth and shuddered.

"Kao, Tanehokahoka, for it is too dark and I am afraid of the dark."

All was quiet, and not a bird spoke. Tanehokahoka turned to Pukeko.

"Pukeko, will you come down from the forest roof?"

Pukeko looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Pukeko looked down at the forest floor and saw the cold, damp earth and shuddered.

"Kao, Tanehokahoka, for it is too damp and I do not want to get my feet wet."

All was quiet, and not a bird spoke. Tanehokahoka turned to Pipiwharauroa.

"Pipiwharauroa, will you come down from the forest roof?"

Pipiwharauroa looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Pipiwharauroa looked around and saw his family.

"Kao, Tanehokahoka, for I am busy at the moment building my nest."

All was quiet, and not a bird spoke. And great was the sadness in the heart of Tanehokahoka, for he knew, that if one of his children did not come down from the forest roof, not only would his brother loose his children, but the birds would have no home. Tanehokahoka turned to Kiwi.

"E Kiwi, will you come down from the forest roof?"

Kiwi looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Kiwi looked around and saw his family. Kiwi looked at the cold damp earth. Looking around once more, he turned to Tanehokahoka and said,

"I will."

Great was the joy in the hearts of Tanehokahoka and Tanemahuta, for this little bird was giving them hope. But Tanemahuta felt that he should warn Kiwi of what would happen.

"E Kiwi, do you realize that if you do this, you will have to grow thick, strong legs so that you can rip apart the logs on the ground and you will loose your beautiful coloured feathers and wings so that you will never be able to return to the forest roof. You will never see the light of day again."

All was quiet, and not a bird spoke.

"E Kiwi, will you come down from the forest roof?"

Kiwi took one last look at the sun filtering through the trees and said a silent goodbye. Kiwi took one last look at the other birds, their wings and their coloured feathers and said a silent goodbye. Looking around once more, he turned to Tanehokahoka and said,

"I will."

Then Tanehokahoka turned to the other birds and said,

"E Tui, because you were too scared to come down from the forest roof, from now on you will wear the two white feathers at your throat as the mark of a coward.
Pukeko, because you did not want to get your feet wet, you will live forever in the swamp.
Pipiwharauroa, because you were too busy building your nest, from now on you will never build another nest again, but lay your eggs in other birds nests.
But you Kiwi, because of your great sacrifice, you will become the most well known and most loved bird of them all."

Tui

Pukeko

Pipiwharauroa

Kiwi