Tja!
Inte trodde ni väl att det skulle komma en uppdatering så här snart efter förra inlägget? MEN, det gjorde det!
I fredags var jag och Sanne till The Horror Maze. Vi hann ångra oss ett tiotal gånger innan vi faktiskt åkte. Anledningen till det var att vi hade hört en del historier, bland annat en om någon som ramlade och en snubbe med motorsåg kommer och ska hjälpa till och en som kom ut därifrån med nerkissade byxor... I vilket fall så åkte vi dit och betalade till och med för att göra det! Vi fick köa läänge utanför och vi blev mer och mer uppskrämda. Folk sprang skrikandes ut ur labyrinten och en del skrek efter bara ett par meter. Vi vande oss vid skrikandet efter ett tag och blev kaxiga, kanske lite för kaxiga, men det är väl som det ska vara, hur läskigt kan det vara? Så blev det äntligen våran tur och vi börjar gå. Och gå. Vi trodde att vi skulle bli skrämda typ på en gång. Efter ett tag kom vi till en kyrkogård som vi var tvungna att gå rakt över. Jag förstod att det skulle ligga snubbar i gravarna och skrika när vi gick förbi. Jag hade rätt. Sanne blev rädd, livrädd, mosade min arm och började springa så det var bara att följa efter eftersom hon fortfarande höll i min arm. Strax efter träffade vi en zombietjej med kniv. Sanne blev ännu räddare. Jag tyckte att det bara var att gå förbi. Sanne höll inte med så jag släpade med mig henne runt tjejen. Sedan valde vi fel väg och kom till en återvändsgränd. Vi vände och då stod zombien och något annat och blockade vägen. Ooops. Vi kom förbi dom iaf. Sedan var det rätt lugnt, inget var direkt läskigt (undantag när vi blev jagade av en snubbe med motorsåg). Vi kom på en ny taktik också, spring inte så jagar dom inte. Sedan träffade vi en clown. Av någon anledning har jag clownfobi. Clowner är typ det läskigaste som finns. Efter clowner kommer läskiga dockor. Jag som inte hade tyckt att labyrinten hade varit särskilt läskig fick typ panik och började nästan grina. Vi kom förbi clownen, men sedan kom vi till en återvändsgränd. Paniken kom när jag insåg att vi måste gå tillbaka och att clownen troligen skulle stå kvar. Han var ändå rätt snäll. Han fick en high-five och glömde sin roll för en stund när han ville veta var vi kom ifrån. Resten av labyrinten var lugn, det enda vi mötte var saker som skulle vara läskiga, men som inte var det. När vi kom hem kollade vi på Lejonkungen 3, men jag somnade innan den var slut.
Jag vet inte varför jag tycker clowner är så läskiga. Clowner som gör magiska tricks osv är inte läskiga, dom pratar ju och så och det är nog det jag tycker är läskigt med alla andra clowner, dom pratar inte, visar inga känslor osv..
Resten av helgen då? Jo lördag morgon hade jag lovat Jackson att jag skulle följa med och kolla på hans första fotbollsmatch för säsongen. Det gick bra, dom vann med 1-0 och han spelade bra och var nära att göra några mål. Vi kom hem och jag somnade en stund och gick sedan iväg till Riccarton för att köpa svarta fotbollsstrumpor och då passade jag samtidigt på att hämta ut min kamera. Jag har saknat den så nu behöver jag bara en extern blixt och sedan kommer den fungera bra igen! När jag gick till Riccarton var jag ensam hemma, när jag kom tillbaka var Becs och barnen hemma. Det har hänt en hel del saker på sistone och jag vet inte hur mycket jag får säga, men vi ska iaf eventuellt flytta så Becs visade mig lite bilder på ett hus dom funderar på att köpa. Det ligger i Pegasus, ca 30-40 min norr om stan. Ingenting bestämt, men det lutar åt att det blir så. Strax därefter kom Caroline, Dave och Lola över på middag. Precis som alltid när dom är här så blev det en riktigt trevlig kväll!
Söndag morgon, dags för fotboll! Match mot Uni of Canterbury. Jag har haft en äcklig liten förkylning på sistone som vägrar att ge med sig. Oftast märks den inte, men sedan kommer en kraftig liten hostattack och sedan är det bra igen. Så klart så märktes den när jag skulle spela match. Kände att jag inte riktigt kunde springa riktigt och eftersom vi inte har någon ordinarie målvakt så blev jag inkastad i mål i andra halvlek. Inkastad kanske är fel ord, dom frågade vilka som inte var bollrädda och eftersom jag var förkyld så sa jag att jag kunde göra det. Det kändes att de tvar lääängesedan senaste gången jag stog i mål... Fick släppa en boll bakom mig (första skottet), men det blev också allt. Till slut blev det förlust med 0-2. Resten av dagen blev lugn, jag hjälpte till att städa lite här hemma och sedan gick hela familjen ut och åt middag. Riktigt gott!
Idag har Becs äntligen fått operera foten! Det beyder att jag fick ha barnen. Vi åkte en sväng till Pegasus där vi lekte lite i en lekpark, åt lunch och barnen badade lite i sjön. Vi sprang runt och lekte lite mer innan vi hoppade in i bilen och åkte hem. Nu sover bägge två. Jarrard har precis kommit hem från sjukhuset. Operationen gick bra, foten är öm och hon ska stanna över natten. Det var väl precis som väntat.
Nu ska jag gå och lägga mig, upp och jobba imorgon, troligen tidigare än vanligt.
God natt!
måndag 30 april 2012
torsdag 26 april 2012
I would be unstoppable if I just could get started
Längesen igen, jag vet.. Förlåt! Drar allt lite snabbt nu!
Vi hann med en liten vandring i Arthur's Pass till ett vattenfall. Kommer inte riktigt ihåg vad det hette, men det var något i stil med Devil's Punchbowl. Jag var mer imponerad än Emma... Dagen efter åkte vi vidare, planen var caving i Castle Hill, men vädret var inte särskilt bra så vi gasade hemåt. Samma kväll var det förlovningsfest. Vi hann även med en dag på stranden och en dag med fika och shopping med Sanne innan Emma åkte hemåt igen. Söndag kväll, samma kväll som Emma hade åkt, så insåg jag och Becs att turridningen som jag fick i julklapp skulle gå ut dagen efter. Tanken var att vi skulle göra det tillsammans, men hennes fot måt fortfarande inte bra så vi har inte kunnat göra det. Dom var inte direkt hjälpsamma heller, Becs ringde och pratade med dom och berättade situationen och hade dessutom läkarintyg på allt, men dom vägrade skjuta upp det längre. Becs blev irriterad och bokade en 3-timmarstur dagen efter så jag och Sam åkte och red. Det var ingen där när vi kom, vi fick vänta ett tag, men vi hade ändå en väldigt trevlig förmiddag. Det var bara jag och Sam i gruppen och guiden var jättetrevlig. Eftersom att hon var sen så lovade hon oss att vi kunde komma tillbaka och rida gratis någon dag!
Resten av veckan blev det massa jobb, men hann ändå med lite fikadejter, både med Anja och Janne. Hann även med att vara sjuk, tillräckligt sjuk för att inte kunna jobba en dag. Sanne tyckte synd om mig och kom med glass. Då blev Sara glad! Samma vecka var vi massa Au Pairer som var på Six60, ett band från Dunedin. Dom var riktigt bra, men fansen var jobbiga. Det hanns även med en avskedslunch för Anja, Vanessa, Alyssa, Corinna och Rosa. Vi börjar komma in i en period då många Au Pairer åker hemåt så det är lite tråkigt. Efter avskedslunchen följde Sanne med hem till mig. Jag mådde fortfarande inte bra så vi köpte lite mindre nyttiga saker och la oss i min säng och kollade på film. Jag kommer inte ihåg vilken eftersom jag sov igenom typ hela filmen...
Tisdagen efter kom Jennie så jag och barnen var och hämtade upp henne på flygplatsen. Hon var här i tre veckor. Under den tiden jobbade jag en hel del så vi hade några kvällar då det inte hände så mycket och under första veckan hon var här så bodde vi hos Jan och Clinton (som var i Brasilien) för att kolla efter huset åt dom. Där blev det många filmkvällar. Fastän jag jobbade mycket och fastän vi hade många kvällar då det inte hände så mycket så hann vi ändå med en hel massa shopping, surfing, delfinsimning i Kaikoura, caving i Castle Hill, Subway-middag på stranden, påskfrukost kiwistyle, mindre party hemma hos oss med dans på bordet, utflykt till Diamond Harbour utanför Lyttelton, outletshopping med Sanne och kajak/vandring i Abel Tasman. Dessutom hann jag med en privat avskedsmiddag för Anja (hennes värdfamilj, jag, Jana, Louise och nya Au Pairen Kim) och jag har börjat spela fotboll igen. Det är samma klubb som förut, fast B-laget. Vi är inte bra, men det är kul ändå.
Nu är det ca 1,5 veckor sedan Jennie åkte och sedan dess så har jag jobbat en hel del! Har jobbat många sena kvällar så har inte hunnit med att göra så mycket. Har iaf hunnit med att spela en match (1-1), middag med Janne och Joan, middag med alla Au Pairer (outing som även blev avskedsmiddag för Janne och Joan). Jag, Janne, Joan, Vivi och Jeanette delade på 3 pizzor. Extremt goda fast en var lite speciell, på den var det päron, valnötter och något mer. Det var inte jag som valde den kan jag lova! Efter middagen (som var iförrgår) åkte jag hem till Sanne på landet. På vägen dit var vi tvungna att stanna till i en lekpark. Det var kul. Spenderade natten hos henne för igår var det Public Holiday. Riktigt nice! Vi låg rätt länge i sängen (medan en 5-åring försökte ta sig in i rummet) innan vi började röra på oss. Det var en väldigt fin dag så vi bestämde oss för att köpa lite gott och åka till Sumner. Sagt och gjort och det blev en riktigt mysig dag, men jag måste varna er för kiwichoklad - det är äckligt! Sanne stannade på middag och vi hann med att se Grown Ups innan hon åkte och dansade och jag umgicks lite med familjen och Christine som också var här på middag.
Känner mig duktig nu för nu vet ni allt som har hänt ända fram till idag! Ska försöka få till ett inlägg med lite bilder, men det blir inte just nu för nu ska jag sova. God natt! Don't let the bed bugs bite! (Försök säga det snabbt 10 gånger!)
Vi hann med en liten vandring i Arthur's Pass till ett vattenfall. Kommer inte riktigt ihåg vad det hette, men det var något i stil med Devil's Punchbowl. Jag var mer imponerad än Emma... Dagen efter åkte vi vidare, planen var caving i Castle Hill, men vädret var inte särskilt bra så vi gasade hemåt. Samma kväll var det förlovningsfest. Vi hann även med en dag på stranden och en dag med fika och shopping med Sanne innan Emma åkte hemåt igen. Söndag kväll, samma kväll som Emma hade åkt, så insåg jag och Becs att turridningen som jag fick i julklapp skulle gå ut dagen efter. Tanken var att vi skulle göra det tillsammans, men hennes fot måt fortfarande inte bra så vi har inte kunnat göra det. Dom var inte direkt hjälpsamma heller, Becs ringde och pratade med dom och berättade situationen och hade dessutom läkarintyg på allt, men dom vägrade skjuta upp det längre. Becs blev irriterad och bokade en 3-timmarstur dagen efter så jag och Sam åkte och red. Det var ingen där när vi kom, vi fick vänta ett tag, men vi hade ändå en väldigt trevlig förmiddag. Det var bara jag och Sam i gruppen och guiden var jättetrevlig. Eftersom att hon var sen så lovade hon oss att vi kunde komma tillbaka och rida gratis någon dag!
Resten av veckan blev det massa jobb, men hann ändå med lite fikadejter, både med Anja och Janne. Hann även med att vara sjuk, tillräckligt sjuk för att inte kunna jobba en dag. Sanne tyckte synd om mig och kom med glass. Då blev Sara glad! Samma vecka var vi massa Au Pairer som var på Six60, ett band från Dunedin. Dom var riktigt bra, men fansen var jobbiga. Det hanns även med en avskedslunch för Anja, Vanessa, Alyssa, Corinna och Rosa. Vi börjar komma in i en period då många Au Pairer åker hemåt så det är lite tråkigt. Efter avskedslunchen följde Sanne med hem till mig. Jag mådde fortfarande inte bra så vi köpte lite mindre nyttiga saker och la oss i min säng och kollade på film. Jag kommer inte ihåg vilken eftersom jag sov igenom typ hela filmen...
Tisdagen efter kom Jennie så jag och barnen var och hämtade upp henne på flygplatsen. Hon var här i tre veckor. Under den tiden jobbade jag en hel del så vi hade några kvällar då det inte hände så mycket och under första veckan hon var här så bodde vi hos Jan och Clinton (som var i Brasilien) för att kolla efter huset åt dom. Där blev det många filmkvällar. Fastän jag jobbade mycket och fastän vi hade många kvällar då det inte hände så mycket så hann vi ändå med en hel massa shopping, surfing, delfinsimning i Kaikoura, caving i Castle Hill, Subway-middag på stranden, påskfrukost kiwistyle, mindre party hemma hos oss med dans på bordet, utflykt till Diamond Harbour utanför Lyttelton, outletshopping med Sanne och kajak/vandring i Abel Tasman. Dessutom hann jag med en privat avskedsmiddag för Anja (hennes värdfamilj, jag, Jana, Louise och nya Au Pairen Kim) och jag har börjat spela fotboll igen. Det är samma klubb som förut, fast B-laget. Vi är inte bra, men det är kul ändå.
Nu är det ca 1,5 veckor sedan Jennie åkte och sedan dess så har jag jobbat en hel del! Har jobbat många sena kvällar så har inte hunnit med att göra så mycket. Har iaf hunnit med att spela en match (1-1), middag med Janne och Joan, middag med alla Au Pairer (outing som även blev avskedsmiddag för Janne och Joan). Jag, Janne, Joan, Vivi och Jeanette delade på 3 pizzor. Extremt goda fast en var lite speciell, på den var det päron, valnötter och något mer. Det var inte jag som valde den kan jag lova! Efter middagen (som var iförrgår) åkte jag hem till Sanne på landet. På vägen dit var vi tvungna att stanna till i en lekpark. Det var kul. Spenderade natten hos henne för igår var det Public Holiday. Riktigt nice! Vi låg rätt länge i sängen (medan en 5-åring försökte ta sig in i rummet) innan vi började röra på oss. Det var en väldigt fin dag så vi bestämde oss för att köpa lite gott och åka till Sumner. Sagt och gjort och det blev en riktigt mysig dag, men jag måste varna er för kiwichoklad - det är äckligt! Sanne stannade på middag och vi hann med att se Grown Ups innan hon åkte och dansade och jag umgicks lite med familjen och Christine som också var här på middag.
Känner mig duktig nu för nu vet ni allt som har hänt ända fram till idag! Ska försöka få till ett inlägg med lite bilder, men det blir inte just nu för nu ska jag sova. God natt! Don't let the bed bugs bite! (Försök säga det snabbt 10 gånger!)
tisdag 17 april 2012
I'm jealous of my parents, I'll never have a kid as cool as theirs
Dags för lite uppdatering nu då! Hur många veckor är det sedan senast (hehe...)? Tänkte berätta lite om roadtripen. Kan börja med att säga att den var grym!! Eller den var mestadels grym, vädret förstörde en del. Vi började i Queenstown. Det regnade hela vägen dit.
Väl framme hittade ett av alla informationscenter där vi frågade efter bra campingar och bestämde oss helt spontant för att prova på canyoning. Vi hittade en camping, åkte och handlade mat, åt middag och slog upp tältet. Det var söndagen. Vi började måndagen med att utforska staden. Queenstown är inte särskilt stort och det påminner lite om Åre.
På eftermiddagen var det dags för canyoning! OJ vad kul det var!! Vi var i en ravin och åkte ziplines, vi åkte kana nerför vattenfall, firade oss ner för bergväggar, hoppade från klippor och flöt med strömmen. Äckligt skoj hade vi! =D
Dagen efter tog vi det lite lugnare genom att göra en utflykt till Milford Sound. Vi började rätt tidigt eftersom det tar lång tid att köra dit. Alla säger att det är så sjukt vackert och ett måste när man är här. Alla som säger det har rätt i en del, det Är vackert (som så mycket annat i NZ), men min uppfattning är att det är överskattat. Som sagt, det är vackert, men jag skulle inte spendera så mycket tid på att åka tillbaka dit. Vi åkte på en liten båttur ut i fjorden när vi var där. Vi hade exremt tur med vädret, det regnar mer än 300 dagar per år där, men när vi var där så sken solen och vi hade det skönt.
På onsdagen var det dags för en av resans höjdpunkter: Bungyjump!! Nya Zeelands högsta dessutom! Vi var lagomt laddade när vi kom till deras kontor eller vad man nu ska kalla det för. Vi fick väga oss och skriva på en del papper om att vi visste att det fanns en liten risk med att slänga sig ut från 134 m, endast fastsatt i fötterna med en gummisnodd. Dom hade gratis Internet för alla som skulle hoppa så det passade vi på att utnyttja innan vi klev på bussen som tog oss upp mot ravinen där vi skulle hoppa. På med selen, väga oss igen och sedan klev vi in i en korg som tog oss ut till plattformen som vi skulle hoppa ifrån. Jag hoppade sist av alla och då hade jag hunnit bli hyfsat nervös, men jag var laddad till tusen! 1-2-3 och hopp och sedan föll man mot marken. Känslan var heeelt obeskrivlig!! Till alla er som inte har hoppat: HOPPA!! Det är typ hur grymt som helst! Man föll och föll och sedan kände man hur det drogs åt lite runt fötterna och sedan studsade man upp igen. Och sedan föll man. Och sedan åkte man upp. Jag tror ni förstår grejen. Det var över rätt fort. Eller väldigt fort om jag ska vara helt ärlig, men den minuten (eller hur lång tid det nu tog) är en av dom bästa minuterna i hela mitt liv. När man kom tillbaka upp hade man ett överskott av adrenalin kan jag lova!
När vi kom tillbaka till Queenstown så hoppade vi bara in i bilen och åkte vidare mot Fox Glacier. Vi hittade en camping och lyxade till det med att ta en stuga för natten. Planen var att gå och kolla på glaciärerna och gå och kolla runt lite där i området dagen efter, men när vi vaknade så öste regnet ner så vi bestämde oss för att åka vidare. Det blev inte bättre på hela dagen så vi körde ända till Arthur's Pass.
Fortsättning följer för nu måste jag skriva en learning story...
Väl framme hittade ett av alla informationscenter där vi frågade efter bra campingar och bestämde oss helt spontant för att prova på canyoning. Vi hittade en camping, åkte och handlade mat, åt middag och slog upp tältet. Det var söndagen. Vi började måndagen med att utforska staden. Queenstown är inte särskilt stort och det påminner lite om Åre.
På eftermiddagen var det dags för canyoning! OJ vad kul det var!! Vi var i en ravin och åkte ziplines, vi åkte kana nerför vattenfall, firade oss ner för bergväggar, hoppade från klippor och flöt med strömmen. Äckligt skoj hade vi! =D
Dagen efter tog vi det lite lugnare genom att göra en utflykt till Milford Sound. Vi började rätt tidigt eftersom det tar lång tid att köra dit. Alla säger att det är så sjukt vackert och ett måste när man är här. Alla som säger det har rätt i en del, det Är vackert (som så mycket annat i NZ), men min uppfattning är att det är överskattat. Som sagt, det är vackert, men jag skulle inte spendera så mycket tid på att åka tillbaka dit. Vi åkte på en liten båttur ut i fjorden när vi var där. Vi hade exremt tur med vädret, det regnar mer än 300 dagar per år där, men när vi var där så sken solen och vi hade det skönt.
På onsdagen var det dags för en av resans höjdpunkter: Bungyjump!! Nya Zeelands högsta dessutom! Vi var lagomt laddade när vi kom till deras kontor eller vad man nu ska kalla det för. Vi fick väga oss och skriva på en del papper om att vi visste att det fanns en liten risk med att slänga sig ut från 134 m, endast fastsatt i fötterna med en gummisnodd. Dom hade gratis Internet för alla som skulle hoppa så det passade vi på att utnyttja innan vi klev på bussen som tog oss upp mot ravinen där vi skulle hoppa. På med selen, väga oss igen och sedan klev vi in i en korg som tog oss ut till plattformen som vi skulle hoppa ifrån. Jag hoppade sist av alla och då hade jag hunnit bli hyfsat nervös, men jag var laddad till tusen! 1-2-3 och hopp och sedan föll man mot marken. Känslan var heeelt obeskrivlig!! Till alla er som inte har hoppat: HOPPA!! Det är typ hur grymt som helst! Man föll och föll och sedan kände man hur det drogs åt lite runt fötterna och sedan studsade man upp igen. Och sedan föll man. Och sedan åkte man upp. Jag tror ni förstår grejen. Det var över rätt fort. Eller väldigt fort om jag ska vara helt ärlig, men den minuten (eller hur lång tid det nu tog) är en av dom bästa minuterna i hela mitt liv. När man kom tillbaka upp hade man ett överskott av adrenalin kan jag lova!
När vi kom tillbaka till Queenstown så hoppade vi bara in i bilen och åkte vidare mot Fox Glacier. Vi hittade en camping och lyxade till det med att ta en stuga för natten. Planen var att gå och kolla på glaciärerna och gå och kolla runt lite där i området dagen efter, men när vi vaknade så öste regnet ner så vi bestämde oss för att åka vidare. Det blev inte bättre på hela dagen så vi körde ända till Arthur's Pass.
Fortsättning följer för nu måste jag skriva en learning story...
onsdag 28 mars 2012
Life isn't the number of breaths you take, it's the moments that take your breath away
Hej igen och förlåt för dålig uppdatering! Anledningen? Har inte haft tid, har varit sjuk och internet har legat nere.
Vad har hänt sedan senast då? En hel del faktiskt! Resten av veckan när Emma var här så jobbade jag. På fredagen packade vi in oss, Lucy och en hel massa campinggrejer i bilen och åkte mot Lake Tekapo där vi mötte mamma och pappa som hade spenderat några dagar i Queenstown. Det var en väldigt fin eftermiddag så vi slog upp tälten, köpte middag och hade det allmänt bra där på campingen. Lucy hittade en kompis som hon lekte med. Kvällen kom, det blev mörkt och då rullade Becs, Jarrard och Jackson in på campingen. Dom hade med sig det sista tältet så det fick vi slå upp i mörkret. Dom campingerfarna svenskarna fixade det galant! Resten av kvällen spenderades i ett av tälten där vi pratade, drack vin och åt choklad (läs Alla drack vin utom Sara och Emma som drack juice).
Vi vaknade upp morgonen efter och det var en riktigt fin dag. Jag tog en dusch och sedan tyckte Jackson att jag skulle följa med honom ut på en joggingrunda. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Efter ett tag såg vi en kanin som vi följde efter en bit upp i skogen. Vi stannade i skogen en stund och Jackson hittade en slinga som han ville cykla senare. När vi kände oss klara i skogen fortsatte vi joggingrundan (rundan=runt en tredjedel av campingen som var liten). Innan vi var riktigt klara var det dags för frukost. Dom andra hade fixat korv, ägg, bacon och pannkaka. Inte helt fel! Efter frukosten packade vi in oss i bilarna och åkte mot en laxodling. Inte särskilt spännande, den var dessutom stängd så vi åkte vidare mot en av alla sjöar/floder som finns här och bara hade det bra. Det blev glasstopp i Twizel och efter det tog familjen Söderlind med sig Jackson tillbaka till Tekapo medan Becs, Jarrard och Lucy åkte tillbaka till sjön/floden för att Lucy skulle få prova fiska. När vi kom tillbaka blev Jackson besviken när han insåg att hans cykel var inlåst i Jarrards van, men efter många om och men och efter några utbrott från hans sida så gick vi iväg till dom varma poolerna. Mamma, Emma och Jackson badade och jag och pappa satt bredvid och spelade Yatzy. Jag och pappa gick tillbaka lite tidigare och mötte Becs i dörren och en stund senare kom hon tillbaka och sa att Jackson skulle åka nerför någon kana så vi pallrade oss tillbaka och köpte lite att dricka medan vi satt där i caféet och kollade när han åkte. Resten av dagen och kvällen var som riktig camping, vi lagade middag och satt i tältet utan att göra mycket annat än att äta och prata. Mys!
Söndagen bjöd på sämre väder. Vi packade ner tälten i regn och åkte in mot byn för att käka frukost. Vi kollade in kyrkan, hunden och kastade lite sten i vattnet innan jag och Emma sa Hej Då till alla andra och tog bilen mot Queenstown. Det var början på en grym roadtrip! Mer om det kommer senare! Hörs!
Vad har hänt sedan senast då? En hel del faktiskt! Resten av veckan när Emma var här så jobbade jag. På fredagen packade vi in oss, Lucy och en hel massa campinggrejer i bilen och åkte mot Lake Tekapo där vi mötte mamma och pappa som hade spenderat några dagar i Queenstown. Det var en väldigt fin eftermiddag så vi slog upp tälten, köpte middag och hade det allmänt bra där på campingen. Lucy hittade en kompis som hon lekte med. Kvällen kom, det blev mörkt och då rullade Becs, Jarrard och Jackson in på campingen. Dom hade med sig det sista tältet så det fick vi slå upp i mörkret. Dom campingerfarna svenskarna fixade det galant! Resten av kvällen spenderades i ett av tälten där vi pratade, drack vin och åt choklad (läs Alla drack vin utom Sara och Emma som drack juice).
Vi vaknade upp morgonen efter och det var en riktigt fin dag. Jag tog en dusch och sedan tyckte Jackson att jag skulle följa med honom ut på en joggingrunda. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Efter ett tag såg vi en kanin som vi följde efter en bit upp i skogen. Vi stannade i skogen en stund och Jackson hittade en slinga som han ville cykla senare. När vi kände oss klara i skogen fortsatte vi joggingrundan (rundan=runt en tredjedel av campingen som var liten). Innan vi var riktigt klara var det dags för frukost. Dom andra hade fixat korv, ägg, bacon och pannkaka. Inte helt fel! Efter frukosten packade vi in oss i bilarna och åkte mot en laxodling. Inte särskilt spännande, den var dessutom stängd så vi åkte vidare mot en av alla sjöar/floder som finns här och bara hade det bra. Det blev glasstopp i Twizel och efter det tog familjen Söderlind med sig Jackson tillbaka till Tekapo medan Becs, Jarrard och Lucy åkte tillbaka till sjön/floden för att Lucy skulle få prova fiska. När vi kom tillbaka blev Jackson besviken när han insåg att hans cykel var inlåst i Jarrards van, men efter många om och men och efter några utbrott från hans sida så gick vi iväg till dom varma poolerna. Mamma, Emma och Jackson badade och jag och pappa satt bredvid och spelade Yatzy. Jag och pappa gick tillbaka lite tidigare och mötte Becs i dörren och en stund senare kom hon tillbaka och sa att Jackson skulle åka nerför någon kana så vi pallrade oss tillbaka och köpte lite att dricka medan vi satt där i caféet och kollade när han åkte. Resten av dagen och kvällen var som riktig camping, vi lagade middag och satt i tältet utan att göra mycket annat än att äta och prata. Mys!
Söndagen bjöd på sämre väder. Vi packade ner tälten i regn och åkte in mot byn för att käka frukost. Vi kollade in kyrkan, hunden och kastade lite sten i vattnet innan jag och Emma sa Hej Då till alla andra och tog bilen mot Queenstown. Det var början på en grym roadtrip! Mer om det kommer senare! Hörs!
onsdag 7 mars 2012
Attack life, it's gonna kill you anyway
Hej igen!
Så här mycket har jag nog aldrig bloggat förut! Därför finns det inte lika mycket att berätta som det brukar göra. Igår var vi på playgroup på morgonen och efter lunch åkte vi till Botanic Gardens så Lucy fick bada och leka av sig lite innan vi hämtade Jackson på skolan. Inga missöden och ingenting särskilt spännande hände. På kvällen tog vi en sväng till Riccarton. Jag trodde att affärerna stängde 19, men jag hade fel för dom stängde redan kl 18 så därför gick vi till Coffee Culture och tog en fika innan vi gick hem och åt middag. Det var vissa stunder då jag kände hur länge jag faktiskt har varit borta då Emma pratade om saker och människor som jag aldrig hade hört talas om, men kul hade vi! Vissa saker ändras iaf inte, den som kan slå Emma i sagda ord per minut borde få pris!
Idag hade vi en lugn morgon, men efter lunch pallrade vi oss iväg till Riccarton och Kmart. Man borde inte erkänna att man tycker om Kmart, men det är faktiskt en väldigt rolig affär som säljer allt och mycket är väldigt billigt. Det blev lite shopping för Emma och Lucy köpte en mikrofon som det ekade i innan vi gick och köpte glass och rullade hemåt igen. Hämta Jackson på skolan och skjutsa honom till pianolektionen och sedan var jobbdagen slut, skööönt! Familjen Holdaway/Johnstone var bjudna på middag till Parsons så jag och Emma gick och köpte souvlaki och sedan tog vi bilen till The Warehouse där det blev lite shopping för oss båda. Lite nya jeans och shorts till mig och lite bikinis till Emma.
Emma är konstant trött, nu ligger hon i soffan och typ sover. Jag vet inte om det beror på jetlagen eller om det är det naturliga tonårssyndromet. Jag ska snart sparka liv i henne och se om hon vill vara lite social. Ha det bra så hörs vi snart!
Så här mycket har jag nog aldrig bloggat förut! Därför finns det inte lika mycket att berätta som det brukar göra. Igår var vi på playgroup på morgonen och efter lunch åkte vi till Botanic Gardens så Lucy fick bada och leka av sig lite innan vi hämtade Jackson på skolan. Inga missöden och ingenting särskilt spännande hände. På kvällen tog vi en sväng till Riccarton. Jag trodde att affärerna stängde 19, men jag hade fel för dom stängde redan kl 18 så därför gick vi till Coffee Culture och tog en fika innan vi gick hem och åt middag. Det var vissa stunder då jag kände hur länge jag faktiskt har varit borta då Emma pratade om saker och människor som jag aldrig hade hört talas om, men kul hade vi! Vissa saker ändras iaf inte, den som kan slå Emma i sagda ord per minut borde få pris!
Idag hade vi en lugn morgon, men efter lunch pallrade vi oss iväg till Riccarton och Kmart. Man borde inte erkänna att man tycker om Kmart, men det är faktiskt en väldigt rolig affär som säljer allt och mycket är väldigt billigt. Det blev lite shopping för Emma och Lucy köpte en mikrofon som det ekade i innan vi gick och köpte glass och rullade hemåt igen. Hämta Jackson på skolan och skjutsa honom till pianolektionen och sedan var jobbdagen slut, skööönt! Familjen Holdaway/Johnstone var bjudna på middag till Parsons så jag och Emma gick och köpte souvlaki och sedan tog vi bilen till The Warehouse där det blev lite shopping för oss båda. Lite nya jeans och shorts till mig och lite bikinis till Emma.
Emma är konstant trött, nu ligger hon i soffan och typ sover. Jag vet inte om det beror på jetlagen eller om det är det naturliga tonårssyndromet. Jag ska snart sparka liv i henne och se om hon vill vara lite social. Ha det bra så hörs vi snart!
tisdag 6 mars 2012
Gästbloggare: Emma såklart
hej alla saras läsare. det är emma. lillasyster till stjärnan. hon i skuggan av saras glans. skoja, jag är iallafall på nya zeeland! sitter i saras säng med sara och pratar om livets allvar. iallafall det som hänt senaste halvåret. det är märks att hon varit borta bra länge när hon aldrig har hört talas om en longboard. hon har mycket kvar att ta in, tur att jag har två veckor till på mig!
hur som helst så är allt otroligt bra här, trivs som handen i handsken. vädret är underbart för en svennebleking som jag som hoppas på lite färg innan jag rör mig hemåt igen. vi har redan hunnit med en del äventyr så som caving och bad i varma källor i form av pooler samt sett en hel del genom bilrutan. det är otroligt vackert och otroligt mycket får, (52 000 000 får på 4 500 000 invånare för er intresserade) är vad jag har lärt mig under mina 3 dagar här. hur som helst så bär det av på camping på fredag och jag och sara åker vidare på roadtrip på söndag. vet inte så mycket om vart vi faktiskt ska men kan inte tänka mig att det blir annat än bra. det enda jag egentligen har full koll på är att det blir bungy jump där det hoppades första gången! riktigt exalterade är vi båda två som nog är rätt enkelt att lista ut!
i övrigt så är familjen jättetrevlig och ungarna riktigt söta och roliga. sara jobbar rätt mycket på dagarna (därför hon är här lix) och det lämnar mig till att inte kunna göra så mycket annat än att hjälpa till eftersom jag känner mig själv och vet att jag skulle vara vilse inom loppet av fem minuter om jag gav mig ut på egen hand. det är rätt mysigt ändå, man kan ju alltid bara gå ut och sätta sig i solen, det som är det fina med semester utan måsten :)
så om vädret tillåter imorgon åker vi till stranden med lil'lucy och badar,solar,leker,gör vår grej grej etc etc så det hoppas vi på! längre inlägg av en gästbloggare blir det inte, har inte så mycket mer att skriva, kan bara återigen säga att det är så underbart här! spelar ingen roll om man är äventyrare, älskar solen eller bara gillar att se vackra ställen så är det nz som gäller :)
hur som helst så är allt otroligt bra här, trivs som handen i handsken. vädret är underbart för en svennebleking som jag som hoppas på lite färg innan jag rör mig hemåt igen. vi har redan hunnit med en del äventyr så som caving och bad i varma källor i form av pooler samt sett en hel del genom bilrutan. det är otroligt vackert och otroligt mycket får, (52 000 000 får på 4 500 000 invånare för er intresserade) är vad jag har lärt mig under mina 3 dagar här. hur som helst så bär det av på camping på fredag och jag och sara åker vidare på roadtrip på söndag. vet inte så mycket om vart vi faktiskt ska men kan inte tänka mig att det blir annat än bra. det enda jag egentligen har full koll på är att det blir bungy jump där det hoppades första gången! riktigt exalterade är vi båda två som nog är rätt enkelt att lista ut!
i övrigt så är familjen jättetrevlig och ungarna riktigt söta och roliga. sara jobbar rätt mycket på dagarna (därför hon är här lix) och det lämnar mig till att inte kunna göra så mycket annat än att hjälpa till eftersom jag känner mig själv och vet att jag skulle vara vilse inom loppet av fem minuter om jag gav mig ut på egen hand. det är rätt mysigt ändå, man kan ju alltid bara gå ut och sätta sig i solen, det som är det fina med semester utan måsten :)
så om vädret tillåter imorgon åker vi till stranden med lil'lucy och badar,solar,leker,gör vår grej grej etc etc så det hoppas vi på! längre inlägg av en gästbloggare blir det inte, har inte så mycket mer att skriva, kan bara återigen säga att det är så underbart här! spelar ingen roll om man är äventyrare, älskar solen eller bara gillar att se vackra ställen så är det nz som gäller :)
måndag 5 mars 2012
Everything has its beauty, but not everyone can see it...
...men att se att Nya Zeeland är vackert ser nog alla!
Senast hade vi ju varit i Lyttelton. Dagen efter var planen Willowbank. Det blev inte så. Vädret var väldigt dåligt så istället blev det en tur tur till Akaroa, en gammal fransk koloni vid havet. Det hade kunnat vara mysigt om det inte hade varit för att det hade blåst så mycket. Vi var där ett tag och kollade runt lite, åt lunch och kollade lite i affärer. När vi hade varit ut på piren och insett att vi snart skulle ha blåst bort så bestämde vi oss för att åka tillbaka hemåt. På vägen tillbaka stannade vi till vid Birdling's Flat, en stenstrand med lite speciella vågor. Istället för att rulla in som "vanliga" vågor gör så slår dom liksom över. Det är väldigt coolt. Där fanns en lekpark också så naturligtvis stannade vi där och lekte en stund också. Lucy tyckte det var väldigt kul att ha tre olika att leka med! På kvällen var jag, mamma och pappa till Riccarton och handlade lite och käkade pizza. Vi var där tills dom stängde och sedan gick vi hem och drack lite kaffe (läs Alla utom Sara drack kaffe) innan jag skjutsade hem dom.
Vädret var bättre på fredagen så då blev det Willowbank! Pappa älskade deras wallabys! På kvällen skulle vi ha haft "Swedish bbq" så när vi var klara med Willowbank åkte vi iväg och handlade allt som skulle behövas. När vi var på väg hem ringde Becs. Jackson hade klämt fingret i en dörr på skolan så nu var dom på sjukhuset. Stackars Jackson hade klämt pekfingret så illa att hela fingertoppen hängde löst, men som tur var så var det bara mjukdelar som hade blivit skadade, men dom var ändå tvungna att sova kvar och han fick sy ihop det. Ingen bbq alltså. Vi var hemma hela kvällen och tog det lugnt och var med Lucy. Jarrard bjöd på Fish n Chips.
På lördagen var vädret helkasst igen. Suck... För att pappa skulle få träna att köra på vänster sida så tog vi bilen till Taylor's Mistake utanför Sumner. Det var kallt och blåsigt så vi stannade inte särskilt länge. På vägen tillbaka stannade vi och åt lunch på Subway. Vi lämnade mamma och pappa hemma hos mig och jag tog bilen till flygplatsen för att hämta Emma. Jag väntade och väntade. Och väntade och väntade. Hon kom inte och ankomsthallen blev tommare och tommare. Till slut så kom hon äntligen. Jag hade då väntat i 1 timme och 15 minuter!! Hon hade blivit fast i tullen. Hon såg tydligen farlig ut. Hon klarade sig iaf så nu är hela familjen Söderlind i NZ! På kvällen skulle vi fira att Rebekah och Jarrard hade förlovat sig. Det glömde jag nog berätta. Becs friade till Jarrard på skottdagen!! Så nu blir det bröllop här framöver. Dom vill ha ett vinterbröllop så jag hoppas att det blir innan jag åker hem. Det skulle firas på lördagskvällen så båda deras föräldrar kom. Det blev kiwi/swedish-bbq (kidish??). Mycket trevlig kväll och alla gillade den svenska maten!!
Söndag började med ett besök i kyrkan. Alla höll med om att det var väldigt annorlunda mot för hemma. Efter kyrkan åkte vi hem och bytte om och båda mina familjer åkte till Castle Hill (alla utom Jackson). Vi stannade vid en sjö och åt lunch och sedan åkte min kiwi-familj mot Flock Hill för att kolla på ett potentiellt ställe för bröllopet och hela familjen Söderlind åkte vidare mot grottan som finns där. Caving stod på dagens program. Vädret hade slagit om helt och det var superfint! Caving är väldigt roligt! Grottan var kolsvart så vi hade ficklampor och vi kämpade mot strömmen och blev väldigt blöta. Ni hör väl hur kul det låter! ;) När vi kom ut från grottan och började gå mot bilen mötte vi dom andra som hade kommit från Flock Hill. Vi chillade i solen en stund innan vi alla åkte mot Flock Hill för att dricka kaffe. Det var söndagens äventyr!
Idag åkte familjen Söderlind till Hanmer Springs för att bada i dom varma poolerna. Solen sken och vi hade det underbart! Vi stannade vid en vingård på vägen tillbaka och när vi kom hem hade Becs fixat finmiddag med pavlova och Hokey Pokey-glass till efterrätt. Nu har mamma och pappa precis åkt hem och jag och Emma sitter och chillar på mitt rum. Imorgon drar päronen ut på roadtrip till Queenstown med mera och jag börjar jobba igen. Emma ska med till playgroupen så vi får väl se hur pigg hon är imorgon bitti... Troligen inte superpigg om jag känner henne rätt ;)
Hörs!
Senast hade vi ju varit i Lyttelton. Dagen efter var planen Willowbank. Det blev inte så. Vädret var väldigt dåligt så istället blev det en tur tur till Akaroa, en gammal fransk koloni vid havet. Det hade kunnat vara mysigt om det inte hade varit för att det hade blåst så mycket. Vi var där ett tag och kollade runt lite, åt lunch och kollade lite i affärer. När vi hade varit ut på piren och insett att vi snart skulle ha blåst bort så bestämde vi oss för att åka tillbaka hemåt. På vägen tillbaka stannade vi till vid Birdling's Flat, en stenstrand med lite speciella vågor. Istället för att rulla in som "vanliga" vågor gör så slår dom liksom över. Det är väldigt coolt. Där fanns en lekpark också så naturligtvis stannade vi där och lekte en stund också. Lucy tyckte det var väldigt kul att ha tre olika att leka med! På kvällen var jag, mamma och pappa till Riccarton och handlade lite och käkade pizza. Vi var där tills dom stängde och sedan gick vi hem och drack lite kaffe (läs Alla utom Sara drack kaffe) innan jag skjutsade hem dom.
Vädret var bättre på fredagen så då blev det Willowbank! Pappa älskade deras wallabys! På kvällen skulle vi ha haft "Swedish bbq" så när vi var klara med Willowbank åkte vi iväg och handlade allt som skulle behövas. När vi var på väg hem ringde Becs. Jackson hade klämt fingret i en dörr på skolan så nu var dom på sjukhuset. Stackars Jackson hade klämt pekfingret så illa att hela fingertoppen hängde löst, men som tur var så var det bara mjukdelar som hade blivit skadade, men dom var ändå tvungna att sova kvar och han fick sy ihop det. Ingen bbq alltså. Vi var hemma hela kvällen och tog det lugnt och var med Lucy. Jarrard bjöd på Fish n Chips.
På lördagen var vädret helkasst igen. Suck... För att pappa skulle få träna att köra på vänster sida så tog vi bilen till Taylor's Mistake utanför Sumner. Det var kallt och blåsigt så vi stannade inte särskilt länge. På vägen tillbaka stannade vi och åt lunch på Subway. Vi lämnade mamma och pappa hemma hos mig och jag tog bilen till flygplatsen för att hämta Emma. Jag väntade och väntade. Och väntade och väntade. Hon kom inte och ankomsthallen blev tommare och tommare. Till slut så kom hon äntligen. Jag hade då väntat i 1 timme och 15 minuter!! Hon hade blivit fast i tullen. Hon såg tydligen farlig ut. Hon klarade sig iaf så nu är hela familjen Söderlind i NZ! På kvällen skulle vi fira att Rebekah och Jarrard hade förlovat sig. Det glömde jag nog berätta. Becs friade till Jarrard på skottdagen!! Så nu blir det bröllop här framöver. Dom vill ha ett vinterbröllop så jag hoppas att det blir innan jag åker hem. Det skulle firas på lördagskvällen så båda deras föräldrar kom. Det blev kiwi/swedish-bbq (kidish??). Mycket trevlig kväll och alla gillade den svenska maten!!
Söndag började med ett besök i kyrkan. Alla höll med om att det var väldigt annorlunda mot för hemma. Efter kyrkan åkte vi hem och bytte om och båda mina familjer åkte till Castle Hill (alla utom Jackson). Vi stannade vid en sjö och åt lunch och sedan åkte min kiwi-familj mot Flock Hill för att kolla på ett potentiellt ställe för bröllopet och hela familjen Söderlind åkte vidare mot grottan som finns där. Caving stod på dagens program. Vädret hade slagit om helt och det var superfint! Caving är väldigt roligt! Grottan var kolsvart så vi hade ficklampor och vi kämpade mot strömmen och blev väldigt blöta. Ni hör väl hur kul det låter! ;) När vi kom ut från grottan och började gå mot bilen mötte vi dom andra som hade kommit från Flock Hill. Vi chillade i solen en stund innan vi alla åkte mot Flock Hill för att dricka kaffe. Det var söndagens äventyr!
Idag åkte familjen Söderlind till Hanmer Springs för att bada i dom varma poolerna. Solen sken och vi hade det underbart! Vi stannade vid en vingård på vägen tillbaka och när vi kom hem hade Becs fixat finmiddag med pavlova och Hokey Pokey-glass till efterrätt. Nu har mamma och pappa precis åkt hem och jag och Emma sitter och chillar på mitt rum. Imorgon drar päronen ut på roadtrip till Queenstown med mera och jag börjar jobba igen. Emma ska med till playgroupen så vi får väl se hur pigg hon är imorgon bitti... Troligen inte superpigg om jag känner henne rätt ;)
Hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)