Maori Legend

Det här är en legend om hur kiwin förlorade sina vingar. Det var en av dom första sakerna Cushla gav till mig när jag kom hit. Jag är ganska många procent säker på att den även finns någonstans på Sannes blogg, men den är väldigt söt. Enjoy!

How the Kiwi Lost His Wings

One day, Tanemahuta was walking through the forest. He looked up at his children reaching for the sky and he noticed that they were starting to sicken, as bugs were eating them. He talked to his brother, Tanehokahoka, who called all of his children, the birds of the air together. Tanemahuta spoke to them.

"Something is eating my children, the trees. I need one of you to come down from the forest roof and live on the floor, so that my children can be saved, and your home can be saved. Who will come?"

All was quiet, and not a bird spoke. Tanehokahoka turned to Tui.

"E Tui, will you come down from the forest roof?"

Tui looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Tui looked down at the forest floor and saw the cold, dark earth and shuddered.

"Kao, Tanehokahoka, for it is too dark and I am afraid of the dark."

All was quiet, and not a bird spoke. Tanehokahoka turned to Pukeko.

"Pukeko, will you come down from the forest roof?"

Pukeko looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Pukeko looked down at the forest floor and saw the cold, damp earth and shuddered.

"Kao, Tanehokahoka, for it is too damp and I do not want to get my feet wet."

All was quiet, and not a bird spoke. Tanehokahoka turned to Pipiwharauroa.

"Pipiwharauroa, will you come down from the forest roof?"

Pipiwharauroa looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Pipiwharauroa looked around and saw his family.

"Kao, Tanehokahoka, for I am busy at the moment building my nest."

All was quiet, and not a bird spoke. And great was the sadness in the heart of Tanehokahoka, for he knew, that if one of his children did not come down from the forest roof, not only would his brother loose his children, but the birds would have no home. Tanehokahoka turned to Kiwi.

"E Kiwi, will you come down from the forest roof?"

Kiwi looked up at the trees and saw the sun filtering through the leaves. Kiwi looked around and saw his family. Kiwi looked at the cold damp earth. Looking around once more, he turned to Tanehokahoka and said,

"I will."

Great was the joy in the hearts of Tanehokahoka and Tanemahuta, for this little bird was giving them hope. But Tanemahuta felt that he should warn Kiwi of what would happen.

"E Kiwi, do you realize that if you do this, you will have to grow thick, strong legs so that you can rip apart the logs on the ground and you will loose your beautiful coloured feathers and wings so that you will never be able to return to the forest roof. You will never see the light of day again."

All was quiet, and not a bird spoke.

"E Kiwi, will you come down from the forest roof?"

Kiwi took one last look at the sun filtering through the trees and said a silent goodbye. Kiwi took one last look at the other birds, their wings and their coloured feathers and said a silent goodbye. Looking around once more, he turned to Tanehokahoka and said,

"I will."

Then Tanehokahoka turned to the other birds and said,

"E Tui, because you were too scared to come down from the forest roof, from now on you will wear the two white feathers at your throat as the mark of a coward.
Pukeko, because you did not want to get your feet wet, you will live forever in the swamp.
Pipiwharauroa, because you were too busy building your nest, from now on you will never build another nest again, but lay your eggs in other birds nests.
But you Kiwi, because of your great sacrifice, you will become the most well known and most loved bird of them all."

Tui

Pukeko

Pipiwharauroa

Kiwi

Dunedin!

Hej igen!

Nu är jag tillbaka i CHCH efter en kanonbra helg i Dunedin. Vädret har varit upp och ner, men vi har haft sjukt roligt! =D Veckan har varit rätt intensiv så har inte haft tid att blogga förrän nu.

Kl 16.30, fredagen den 13, kom Annabel (Anjas värdmamma) och hämtade upp mig för hon slutade jobba då och kör förbi här när hon åker hem. Jag och Anja packade in allt i bilen och Off we went! Vi stannade i Timaru för att äta middag på Donken och sedan bytte vi plats så jag körde sista timmen till Oamaru där vi stannade hos Kimmi, en tysk au pair för att sova. Kimmi bor på en farm en bit utanför lilla Oamaru så på kvällen tog jag och Anja bilen till hamnen för att kolla på pingviner. Kimmi var inte särskilt intresserad för hon hade sett dom ett par gånger redan. Vi såg Blue Penguins, världens minsta pingviner. Dom blir ca 30 cm och väger ca 1 kg. När solen går ner simmar dom iland för att spendera natten där. Pappa, du skulle ha älskat dom, fastän dom inte är stora eller bor på Sydpolen, för dom var väldigt söta.

Dagen efter och Sara vaknade och var inte tonåring längre! Anjas present var ett paket TimTams. Yum! Jag tror man har ätit för mycket TimTams när man tar ett inslaget paket och direkt vet vad det innehåller ^^ Vi gjorde oss i ordning och alla tre au pairer åkte in till Oamaru för att äta frukost. Först åkte vi till hamnen, men det var en lunchresturang och öppnade senare. Vi tog lite bilder med en rolig skylt iaf ^^

Jag, Anja och Kimmi

När resturangen i hamnen var stängd så åkte vi tillbaka in mot centrum och satte oss på Steam. Mätta och glada så sa jag och Anja hej då till Kimmi och färden gick vidare mot Dunedin, målet med hela resan. Dunedin är Sydöns näst största stad, näst efter CHCH, och ligger ca 5 timmar söderut. Det bor ca 120 000 människor där. Vi hade två boenden att välja mellan, antingen hos Dorothy eller hos Rebekahs kompis. Vi valde att bo hos Dorothy. Hon är, håll i er nu, Anjas värdmammas bästa kompis mans mamma. Den ni! Hon är en gammal dam på 73 år som bor ensam i ett stort hus uppe på en av kullarna som Dunedin är byggd på. När vi kom fram vid 13-tiden så hade hon lagat jättegod skink- och äggpaj som vi åt till lunch. Efter det åkte vi till Cadbury World, drömmen för chokladälskare. Vi gick på en guidad tur runt där. Fabriken var stängd då för alla hade semester vilket var synd, men det var väldigt kul och intressant ändå. Vi började med att kolla på en film om fabriken och vi fick varsin påse med olika typer av Cadbury-choklad. Efter det gick turen vidare mot fabriken och alla som hade på sig något lila (Cadburys färg) fick lite mer choklad. Vi hade tur för Anja hade lila skor och jag hade lila tånaglar (jag vet vad ni i familjen tänker, men det var nagellack!!). Det var förbjudet att ta med sig kameran, men vi fick se och höra hur dom gjorde olika typer av choklad, smaka olika saker, t ex kakaobönor och smält choklad, och allt avslutades med ett chokladfall, alltså som ett vattenfall fast det var choklad istället för vatten! Förstår ni hur underbart det var? Det var ett ton smält choklad som föll ca fem våningar =) Eftersom man inte fick ha med sig kameran så är bilderna från innan turen.

Kakaobönor, yuck!!

Det här måste ju vara sötaste chokladgrodan ever!

Efter chokladturen tog vi bilen till Baldwin Street, världens brantaste gata. Den var brant kan jag lova! Vi köpte stora JaffaBalls för att rulla ner för gatan, det är en tradition dom har där, och sedan började vi vandringen uppför. Det var galet brant!!

Det blev lite mer sightseeing innan vi åkte tillbaka till Dorothy för att vila en stund och när vi kom dit hade även hennes barnbarn Amy kommit dit. Hon skulle också bo där under sista veckan av skollovet. Jag och Anja vilade en stund innan vi gick ut igen för att äta födelsedagsmiddag. Vi gick till en restaurang som vi trodde var kinesisk, men det visade sig att den var japansk. Det var iaf gott, allt utom soppan som följde med det vi beställde. När vi hade ätit klart gick vi och satte oss på en irländsk pub. Där träffade vi några trevliga kiwis som vi umgicks med ett tag. Vi följde med dom till någon annan pub också innan vi gick hela vägen hem till Dorothy. Hon bodde högt upp på en av kullarna.

Söndagen började med att vi åkte ut till Tunnel Beach. Sjukt fint! Jag låter bilderna tala =)

Färden fortsatte mot Sandfly Bay. När man stod och kollade ut över Stilla Havet så var det ingenting som låg mellan oss och Antarktis. Det kändes rätt coolt. Det var väldigt fint där också och mitt på stranden låg två sjölejon och solade sig!!

Anja har börjat den långa och branta vandringen uppåt i sanden. Träningsvärk efter en dag på stranden, jo tack, det kan man faktiskt ha ;)

Efter lunchen tog vi en liten power nap i bilen innan vi åkte vidare mot The Albatross Centre. Vi åkte inte på någon guidad tur så vi såg bara albatrosserna genom en livekamera. Det hade dessutom börjat regna och blåsa storm så det blev inga bilder som är värda att visa och vi stannade inte där särskilt länge.

Nya Zeeland är ett land som kan ha flera årstider på samma dag. Under söndagen hann vi ha strålande sol, mulet, molnigt, storm, ösregn och hagel. Temperaturen pendlade också mellan kylig svensk sommar och stekande utlandssol. När vi kom tillbaka till Dorothy öste regnet ner, men efter dryga halvtimmen så var det fint igen. Dorothy hade lagat god middag och efter det tog hon med sig oss och Amy ut på en tur för att visa oss runt Dunedin.

Universitetet i Dunedin

Måndagen var sista dagen i Dunedin. Vi vaknade och åt frukost med Dorothy innan vi åkte mot centrum. Vi bestämde oss för att vara lite kulturella så vi kollade in både katedralen och First Church of Otago. Det gick ganska fort så då började vi rulla hemåt. Vi hade bestämt att vi skulle stanna vid Moeraki Boulders på vägen hem så det gjorde vi. Det var rätt coolt, det var stora runda stenar så det såg ut som om det var dinosaurieägg som hade spolats iland.

Vi stannade för lunch i metropolen Moeraki innan jag satte mig bakom ratten och tog oss tryggt och säkert tillbaka till CHCH.

Tisdag morgon var det dags för årets första playgroup. Jag och Lucy släppte av Jackson på hans repetition innan vi åkte mot playgroupen. När vi kom dit var det låst och alla au pairer stod utanför och väntade. Cushla hoppar på kryckor så hon kan inte jobba och Louise var sjuk så därför bestämde vi oss för att åka mot Jellie Park för att leka i lekparken en stund. Vi satt där och hade det mysigt i solen innan vi var tvungna att åka och hämta Jackson. Vi åkte hem och åt lunch och var en stund i parken och sedan hade han lite mer repetition. Senare på kvällen när Becs och Jarrard kom hem så åt vi försenad födelsedagsmiddag. Min present (som jag faktiskt fick när jag kom hem från Dunedin) var ett gulligt armband från Karen Walker, en designer från NZ. Till middag blev det KFC. Till efterrätt blev det tårta. Den skulle ha varit frusen, men den var bara halvfrusen. Det vet jag väldigt säkert eftersom jag fick den i ansiktet... Då var jag tvungen att ge Rebekah en kram! Det gjorde inte så mycket för alldeles efter tog Jarrard det som var kvar av tårtan och tröck upp i Becs face! Det var en födelsedagsmiddag att minnas =D

På onsdagen hade Jackson bara repetition på förmiddagen så vi gick/åkte vagn/cyklade dit. Jag städade undan lite här hemma och efter det gick jag och Lucy och hyrde film och köpte popcorn. Vi gick hem och lämnade allt, hämtade Jackson och sedan blev det filmmys med The Smurfs och popcorn. Inte helt fel! Resten av dagen var lugn. På kvällen var jag ut med Laura. Först åkte vi till Riccarton och tog en frappuccino på Starbucks. Sedan åkte vi vidare mot Hornby där vi träffade några andra au pairer. Det var ingen som jag vanligtvis umgås med, men vi hade kul.

På torsdagen var vi till The Warehouse för att Jackson ville köpa lite grejer att använda i sina filmer och även saker att måla sår och blåmärken med. Lucy köpte Squinkies. Den tjejen är galen, hon är knappt 3,5 år och älskar redan att shoppa! Ni skulle ha sett henne när hon gick runt och kollade på leksakerna =) Vi tog en sväng förbi affären och posten på vägen hem också för jag hade fått paket hemifrån. Det var gigantiskt!! =D Det innehöll julklappar (några med rim) och massa godis! Efter lunchen ville Lucy bada så vi fyllde upp badkaret och lekte och plaskade en stund. Jag försöker alltid hålla mig torr, men om ni någonsin har försökt att bada en väldigt aktiv 3-åring så vet ni nog att det inte är helt enkelt. Man blir blöt, fast jag klarade mig hyfsat den gången. När hon var färdigbadad bakade vi chokladmuffins. Dom blev mycket goda! Strax efter var det dags för tennislektion för Jackson, men coachen hade glömt bort det så vi väntade och väntade och väntade lite till. Till slut så kom han ändå och Jackson hade sin lektion. Han har bara spelat tre gånger, men han är riktigt duktig. På kvällen kom Janne hit. Vi hade pratat om att fira våra födelsedagar tillsammans eftersom hon fyller år sex dagar efter mig. Istället för att planera så pratade vi om annat. Huvuddelen av planeringen var egentligen klar: Lägereld på stranden. Första och troligen enda gången man fyller år på sommaren så måste man väl fira på stranden. Det tyckte vi iaf! När Becs kom hem öppnade vi julklapparna som min familj hade skickat. Lucy och Jackson fick böcker, Pippi och Bröderna Lejonhjärta. Jag fick två julklappar, varav en med rim.

"Med dom här blir du äcklig och ful,
hälsningar Emma, god jul"

Det var en Paradisask, MUMS!! Det andra paketet innehöll två säsonger av Vänner! =D Rebekah och Jarrard fick också en julklapp

"This is in every home,
from Stockholm, Berlin and to Rome.
Your way to go is not to blame,
but when you open this you will realize that it was old and lame."

Det innehöll en.... Osthyvel!! Här har dom fortfarande inte insett alla fördelar med en osthyvel, men det kommer nog snart ;) Efter det fortsatte planeringen, blandat med annat skitsnack, innan Janne cyklade hem och jag tog en dusch och sa god natt.

Fredag morgon började med ett besök i parken där vi spelade in lite film. Mina roller i Jacksons filmer (förutom att sköta kameran) har hittills varit: häxa, alien och andra onda varelser som han måste slåss med. Jag förlorar alltid... Jag kan inte förstå varför han tycker att jag passar så bra för dom rollerna... Sedan gick vi hem för att träffa Louise. Det är egentligen Cushla som är min programme manager, men eftersom hon hoppar på kryckor så fick Louise rycka in och göra några av hennes månadsbesök. Jag gillar båda så det gjorde mig inget. Vi åt lunch och släppte av Jackson på hans repetition och medan han var där var jag och Lucy och badade. Hon älskar det! Det var våran dag. Vi hämtade Jackson och sedan åkte vi hem. På kvällen var jag, Janne och Jana till Merivale för att fira Jannes 20-årsdag. Medan vi satt och drack kaffe (ischoklad för mig) så räknade vi ut att vi kommer vara 20 längre än någon annan ålder. Bara 2 dagar, men det är fortfarande längre. Anledningen är att vi fyllde 20 år 12 timmar innan vi brukar fylla år pga tidsskillnaden och vi kommer fylla 21 "vanlig tid", alltså är vi 20 en dag extra. Dessutom är det skottår och det ger ännu en extradag. Är inte det coolt? Nu sitter det säkert någon smart människa och tycker vi är korkade, men vi tyckte att det lät bra! När vi hade duckit upp gick vi till en bar i närheten. Jag var klantig och hade glömt passet ("over seas"-körkort fungerar inte som leg på barer i CHCH), men eftersom vakten tyckte om svenska tjejer så gjorde han ett undantag för mig! Jag älskar att vara svensk!! Väl därinne beställde vi dricka, läsk för mig och Jana eftersom vi körde och en drink för Janne för att fira födelsedagen. Vi träffade lite olika människor därinne och hade väldigt roligt. Joan kom en stund senare också. Hon hade köpt present till mig också! Jag fick någon läppmoj och en nagelfil och ett gulligt kort. Det blev inte sent för mig för dagen efter kom Ash och hämtade mig vid 9 för att jag skulle på första fotbollsträningen! Löpning, tjohoo...... Vi skulle springa uppför Rapaki Hill. Slingan är bara ca 3,5 km, men den går bara uppför och ganska mycket brant uppför. Jag vill säga att jag klarade det, men det skulle vara en fet lögn. Det var helt sjukt jobbigt och backen tog aldrig slut. Dom andra i laget var trevliga iaf.

Ash släppte av mig igen efteråt och jag hann vara hemma i ca 20 minuter innan Janne, Joan och Vivi kom och hämtade mig för vi skulle och surfa. Vi var drygt 20 au pairer där och det var sjukt roligt. Vi har nästan bestämt att vi ska göra det igen någon gång. Det var väldigt vågigt och jag måste ha svalt minst 2 liter saltvatten, men jag lyckades stå upp några gånger. Armarna var väldigt möra efteråt, men det var det värt!! =)

Efter surfingen stannade jag, Janne, Joan och Vivi kvar i New Brighton och åt lunch innan vi åkte hem hit så jag och Janne skrev ihop en köplista, jag tog en snabbdusch och sedan bar det iväg till Pak n Save. Vi åkte hem till Janne, kollade klockan och insåg att den var än vi trodde så jag och Vivi hoppade in i bilen och körde mot Spencer Park. Eftersom det var jag och Janne som hade planerat och bjudit in alla så tyckte vi att någon av oss borde vara där först. Janne hade ringt brandkåren och tydligen är det eldförbud i hela Canterbury så istället blev det grillning nära stranden. Helt ok det också. Jag tror vi var 11 pers där. För att jag ska komma ihåg det så berättar jag vilka som var där: jag, Janne, Joan, Vivi, Anja, Sandra (Anjas kompis från Tyskland), Vanessa, Steffi, Jana, Janna och Annica. Vi skulle ha varit några fler också, men "The Ashburton-girls" körde vilse. Jag blev väldigt överraskad för jag fick lite mer presenter. Av Anja, Vanessa och Steffi fick jag choklad och Jana gav mig en New Zealand-penna och ett roligt kort som inte gick att öppna. Vi grillade och hade väldigt roligt ända tills det blev för mörkt för att se något. Vi fortsatte en stund efter det, men det hade varit en lång dag för alla så folk droppade av eftersom. Till slut var det bara jag, Janne, Joan, Vanessa, Steffi och Jana kvar. Vi hittade en oöppnad påse marshmallows så vi kom på att vi skulle se vem som kunde få in flest i munnen. Ni som har provat vet att dom växer när man stoppar dom i munnen. Usch vad äckligt det blev. Kan iaf meddela att jag och Jana vann ganska överlägset, båda fick plats med 8 st. Kanske inget toppresultat (jag vet inte hur många man borde få plats med), men vi vann iaf!

Idag har varit en äkta slappardag. Kalorierna jag har bränt går nog att räkna på fingrarna. Jag sov dåligt, men klev ändå inte upp ur sängen förrän strax efter 12. Sådana dagar behövs ibland också. Fastän jag inte har gjort något så har dagen gått väldigt fort. Jg tänker stanna hemma ikväll också för dels vill jag inte ta av mig mjukisbyxorna och dels så är det en sån här dag då det känns jobbigt att vara trevlig. Jag funderade på att gå ut och springa, men nu har himlen öppnat sig och det åskar och blixtrar så löpningen får vänta till en annan dag. Imorgon är det fotbollsträning igen och det är ingen löpning så det ser jag fram emot! =)

Ha det bra!!

Jul och nyår och allt däremellan - Del 2

Okej rubriken kanske inte riktigt passar eftersom jag redan har berättat vad som hände på nyår och det är lääängesedan jag publicerade det, men eftersom förra inlägget var Del 1 så måste ju detta bli Del 2 ;) Jag ska försöka hinna ikapp ända fram till idag eftersom jag är väldigt dålig på att uppdatera.

Så det var nyår senast och vi kom i säng rätt sent. Dagen efter vaknade jag av att husets ägare med stort sällskap kommer hem. Vi visste att dom skulle komma hem den 2/1, men pga av det dåliga vädret så bestämde dom sig för att komma hem en dag tidigare. Dom var väldigt trevliga och vi är jätteglada att vi fick låna huset, men efter en nyårsnatt med alldeles för lite sömn så uppskattade jag just då inte 10 nya människor som var överdrivet pigga vid 10-tiden på nyårsdagens morgon. En stund senare kom iaf Jarrard och hämtade oss så vi tog en tur till Picton medan dom andra packade in i huset. För första gången sedan vi kom till Marlborough-distriktet så var det faktiskt bra väder! I Picton låg vi och latade oss på en filt större delen av dagen. Det blev även en runda i Pictons stora utbud av butiker och affärer. Efter tre eller fyra souvenirbutiker som liknade varandra så var vi ganska nöjda och gick tillbaka till filten. Hann också med att gunga med Lucy. Jag vet inte vilken muskel man använder när man knuffar någon som gungar, men jag kan lova att min "gungmuskel" kommer vara vältränad när jag kommer hem ;) Sanne somnade till en stund på filten. Då ville Jarrard hälla vatten på henne, men han låg lite dåligt till så eftersom jag är en snäll och hjälpsam au pair så hjälpte jag honom med det. Sanne blev lite missnöjd och vi brottades en stund, men sedan blev vi vänner och gick vi och lekte lite i lekparken och köpte glass. Kvällen spenderades hos dom andra där vi åt middag, kollade på Enchanted och hade allmänt trevligt.

Morgonen efter (2/1) vaknar jag av att alla som inte hade sovit över hade kommit för att äta frukost. Vi hade lite mer tid denna dagen så vi satt och pratade med dom. Dom var väldigt trevliga, men efter ett tag kom Jarrard och hämtade oss och vi åkte iväg till stranden. Rebekah och barnen var redan där och vi åkte för att uträtta lite ärenden och dessutom så körde vi fel i bergen. Vi hann åka över hela berget innan Jarrard kommer på att han hade missat avfarten... Det var fint där iaf. När vi slutligen kom fram så var dom andra lite less (heter det less i plural också? Hjälp av någon språknörd skulle uppskattas!) eftersom dom hade varit där ett ganska bra tag och vädret var inte det bästa heller. Vi åt lunch och sedan gick jag, Sanne, Jackson och Mali och klättrade på någon klippa. Dom andra tre gick ner till stranden och byggde sandslott. Även den här kvällen spenderades hos dom andra.

Så, 3 januari och dags för oss att ta bussen söderut. Helt ärligt så finns det inget att berätta om det. Vi satt på bussen i 5 timmar med en fikapaus i Kaikoura. Så spännande var det. Väl tillbaka i CHCH så stannade inte bussen där vi hade tänkt att den skulle stanna så vi hamnade i centrum. Vi tog oss hem till mig med taxi och eftersom chauffören var snäll (och hade dåligt med växel) så blev det rätt billigt. Vi köpte souvlaki och kollade lite på resor. När Sanne åkte hem tog jag på mig pyjamas och slängde mig i soffan och slog på en film.

På onsdagen var det tänkt att jag skulle börja jobba igen, men familjen valde att stanna en extradag så därför blev jag ledig. Jag var mobillös hela dagen pga att jag hade lämnat väskan med Rebekah för vi trodde att vi skulle vara tvungna att ha väskorna vid fötterna på bussen (som på vägen upp). På hemresan lyssnade jag på musik och spelade lite spel och när jag skulle ladda mobilen när jag kom hem insåg jag att laddaren fortfarande låg i väskan som var kvar i Blenheim. Det hade varit lugnt om det inte hade varit för att jag skulle hämta Jan och Clinton på flygplatsen för dom kom hem från Japan och jag kunde inte ställa väckarklocka eftersom mobilen hade laddat ur... Det gick bra ändå, jag var där i tid och dom hade haft det jättebra. Resten av dagen var ganska händelselös. Familjen kom hem på kvällen så då lekte jag lite med Lucy tills hon gick och la sig och sedan umgicks jag med dom vuxna tills vi gick och la oss.

Torsdag, första jobbdagen efter julledigheten. Det blev en hemmadag. Vi hade tänkt gå till parken, men barnen sa "jag ska bara" och "vi går lite senare" så många gånger att vi inte hann gå dit. Det mest spännande som hände var ett litet efterskalv på förmiddagen. Jag skojar bara, det mest spännande som hände var att jag bokade två flygbiljetter till Apia, Samoa!! En till mig och en till Sanne. Som jag skrev i något tidigare inlägg så var hemsidorna dumma för Samoa låg på andra sidan datumlinjen och vi fick inte flygtiderna att gå ihop med det, men tack vare att dom tappade en dag så ligger dom nu på andra sidan linjen och är därför det första landet i världen som får se solen. Synd om dom som tappade en dag, men skitbra för oss för nu är biljetterna bokade! =D En annan spännande sak som faktiskt hände var att min kära lillasyster fyllde år! Lillskiten blev 18, det är sjukt!! Grattis Emma, jag hoppas du vet att du alltid kommer vara liten i mina ögon fastän du numera är myndig och snart har körkort :')

Fredagen blev en väldigt kort dag för mig eftersom Jarrard kom vid lunch för att städa garaget. Officiellt så jobbade jag inte, men Lola var här och lekte med Lucy så det blev inte mycket ledigt för mig. På kvällen var vi till Jan och Clinton och grillade. Mys och Mums och Härlig kväll!

Lördag morgon var jag allmänt seg och orkade inte göra särskilt mycket. Rebekah hade åkt en sväng till jobbet och barnen sov hos mormor och morfar så det var bara jag och Jarrard hemma. Han gjorde frittatas som blev lunch för honom och frukost för mig. Efter det gick jag till Riccarton för hade bestämt träff med en ny au pair (Laura) som har bott i Auckland, men har fått en ny värdfamilj i CHCH. Vi fikade och gick runt och kollade lite innan hennes värdmamma hämtade henne och jag gick hem. Kvällen spenderades hemma med familjen.

Söndagen började med ett besök i kyrkan (jag tror jag har en tendens att börja varje stycke med en veckodag...). Pastor Clinton fick för sig att Sverige och Schweiz pratar samma språk så jag fick berätta för honom att så inte är fallet. Så han lärde sig något nytt den dagen. När gudstjänsten var slut så åkte vi hem och städade lite och efter det köpte vi pizza och åkte till The Groynes, ett stort park/picnic-område. Jarrard var och fiskade med sin pappa så det var bara jag, Rebekah och barnen. Efter lunchen bestämde vi oss för att hyra trampbåt. Jackson ville prova att ha en egen så vi andra tre tog den andra båten. Rebekah hade fortfarande ont i foten, hon har lyckats slita av ett ligament så hon kommer nog ha ont ett tag och måste ev opereras, och Lucy var lite liten så det ledde till att jag inte fick mycket hjälp med trampandet. Jag fick se det som bra träning, men jag lyckades spräcka byxorna jag hade på mig... Nog om det, när vi kom hem igen så åkte jag nästan raka vägen för att hämta Zandra och Emelie som kom tillabaka från sin resa runt Sydön. Det dröjde inte länge innan Caroline, Dave, Mali och Lola kom hit för att grilla. Det blev en riktigt rolig kväll som avslutades med att alla svenskar åkte till Pak n Save för att köpa TimTams så att Zandra kunde visa hur man äter dom på "riktigt". Det var väldigt gott, men lite mycket förberedelser så kommer inte äta dom så varje gång ^^

Morgonen efter hände det inte så mycket. Vi segade på lagomt mycket innan vi slog på en film och åt upp alla resterande TimTams (med lite hjälp från Jackson). Efter det skjutsade jag dom till flygplatsen. Jag segade en stund till, men efter middagen tog jag bilen till Anja för att planera lite. Vi hade inte sett varandra på ett tag så det blev mer skitsnack än planerande, men vi hann klart iaf.

Tisdag, back to work efter en väldig mjuk start på jobbet. Jag tog barnen i bilen och åkte till Hagley Park för årets första Playgroup. Solen sken och allt var bra. Enda missen var att jag hade missat att ta med barnens badkläder. Det fanns en liten plaskpool där som jag inte visste om. Lucy fick bada i trosor och Jackson var inte särskilt sugen på att bada till en början så han tog av sig skorna och vadade omkring i poolen som var ca knädjup på mig på djupaste stället. Jag vek upp byxorna för att hålla mig torr och gick omkring i poolen med Lucy. Jag var torr tills jag hade vattenkrig med Jackson... Dags för morning tea. Kul att se alla igen. Vi satt och pratade, barnen lekte i lekparken, det var varmt och jag torkade. Underbart! Efter fikat var playgroupen officiellt slut, men jag och Sanne och alla våra barn (Jackson, Lucy, Cody och Gemma) stannade kvar i parken. Barnen ville bada igen så vi gick tillbaka till poolen. Om jag var blöt första gången så var jag, tack till Cody, Jackson och delvis Sanne, JÄTTEblöt efter andra badet. Vi hade väldigt roligt iaf! Efter badet blev det lunch, pannkakor och massa frukt. Efter lunchen gick vi en sväng i botaniska trädgården innan vi åkte hem till oss. Jackson ska vara med i en teaterpjäs så Jarrard tog med sig honom till repetitionen. Dom andra barnen lekte snällt med varandra och kollade lite på Strawberry Shortcake så jag och Sanne kunde ta det lugnt och prata svenska.

Igår var jag, Lucy, Sanne och Cody och badade. Jackson sov hos morföräldrarna och hade teater hela dagen så honom såg vi inte alls. Lucy älskar att bada! Vi var där några timmar och lekte och hade kul och sedan tog vi bilen och åkte till Donken för att käka lunch. Vi släppte lös ungarna i lekparken. Det är så skönt att kunna göra det för då får man vila ett tag. Har man dessutom Angry Birds på mobilen så är det grymt! ;) När vi kom hem sov Lucy en stund och jag passade på att städa undan lite. Vi kollade lite på film innan Rebekah och Jarrard kom hem och Jarrard fixade middag. Tog en löprunda på kvällen (intervaller). Tror jag måste göra det oftare för har sämre kondis nu än när jag åkte och det är illa.

Så idag var vi och badade igen. Jackson sov hos Jan och Clinton igen. Rätt skönt att bara ha ett barn att tahand om, men rätt tomt att bara ha ett barn hemma. Vi var som sagt och badade en stund. Efter badet åkte vi hem och åt lunch och hämtade Jackson från teatern. Medan barnen lekte med varandra passade jag på att tvätta/hänga kläder och städa lite och sedan var det dags att skjutsa tillbaka Jackson till eftermiddagspasset. Jag och Lucy stannade och kollade en stund innan vi åkte hem och lekte lite innan Jarrard och Rebekah kom hem. Jackson sover hos Jan och Clinton igen, Lucy sover och Rebekah och Jarrard är på bio så jag sitter här själv och bloggar, men nu har jag äntligen hunnit ikapp!! Jag borde inte lova bättre uppdatering eftersom jag inte verkar kunna hålla det löftet, men just nu känns det som att det inte kan bli mycket sämre så vi får se vad som händer :)

Imorgon ska jag bara sitta barnvakt en stund på morgonen för Becs och Jarrard ska ta med Jan ut för att äta frukost eftersom hon fyller år. Efter det åker familjen och campar. Jag däremot spenderar helgen i Dunedin med Anja. Vi åker imorgon när hon slutar jobba och kommer tillbaka på måndag kväll. Det betyder att jag kommer fira min födelsedag i Dunedin med en tysk. Rätt coolt. Om vi håller planeringen så kommer jag ha en rätt fullspäckad födelsedag, med bl a ett besök i NZs största Cadbury-fabrik (Cadbury=England/NZs svar på Marabou, men inte riktigt lika bra), som avsluts med en födelsedagsmiddag ute någonstans. Fattar ni att jag blir 20? Tvåa, nolla? Jag gör det inte! Börjar få lite åldersnoja, jag kommer vara halvvägs till 40 och är ingen tonåring längre! Låter inte det hemskt? Här betyder det inte så mycket att fylla 20 förutom att man får dricka och köra bil. Det är faktiskt sant, under 20 är det nolltolerans, över 20 får man ha 0,8 promille i blodet och fortfarande köra bil. Jag tycker det är läskigt mycket. Men, men så är reglerna och man måste ju inte göra det bara för att man får ^^

Nästa gång vi hörs kommer ni att höra från en 20-åring!
Ha det bra!