Dunedin!

Hej igen!

Nu är jag tillbaka i CHCH efter en kanonbra helg i Dunedin. Vädret har varit upp och ner, men vi har haft sjukt roligt! =D Veckan har varit rätt intensiv så har inte haft tid att blogga förrän nu.

Kl 16.30, fredagen den 13, kom Annabel (Anjas värdmamma) och hämtade upp mig för hon slutade jobba då och kör förbi här när hon åker hem. Jag och Anja packade in allt i bilen och Off we went! Vi stannade i Timaru för att äta middag på Donken och sedan bytte vi plats så jag körde sista timmen till Oamaru där vi stannade hos Kimmi, en tysk au pair för att sova. Kimmi bor på en farm en bit utanför lilla Oamaru så på kvällen tog jag och Anja bilen till hamnen för att kolla på pingviner. Kimmi var inte särskilt intresserad för hon hade sett dom ett par gånger redan. Vi såg Blue Penguins, världens minsta pingviner. Dom blir ca 30 cm och väger ca 1 kg. När solen går ner simmar dom iland för att spendera natten där. Pappa, du skulle ha älskat dom, fastän dom inte är stora eller bor på Sydpolen, för dom var väldigt söta.

Dagen efter och Sara vaknade och var inte tonåring längre! Anjas present var ett paket TimTams. Yum! Jag tror man har ätit för mycket TimTams när man tar ett inslaget paket och direkt vet vad det innehåller ^^ Vi gjorde oss i ordning och alla tre au pairer åkte in till Oamaru för att äta frukost. Först åkte vi till hamnen, men det var en lunchresturang och öppnade senare. Vi tog lite bilder med en rolig skylt iaf ^^

Jag, Anja och Kimmi

När resturangen i hamnen var stängd så åkte vi tillbaka in mot centrum och satte oss på Steam. Mätta och glada så sa jag och Anja hej då till Kimmi och färden gick vidare mot Dunedin, målet med hela resan. Dunedin är Sydöns näst största stad, näst efter CHCH, och ligger ca 5 timmar söderut. Det bor ca 120 000 människor där. Vi hade två boenden att välja mellan, antingen hos Dorothy eller hos Rebekahs kompis. Vi valde att bo hos Dorothy. Hon är, håll i er nu, Anjas värdmammas bästa kompis mans mamma. Den ni! Hon är en gammal dam på 73 år som bor ensam i ett stort hus uppe på en av kullarna som Dunedin är byggd på. När vi kom fram vid 13-tiden så hade hon lagat jättegod skink- och äggpaj som vi åt till lunch. Efter det åkte vi till Cadbury World, drömmen för chokladälskare. Vi gick på en guidad tur runt där. Fabriken var stängd då för alla hade semester vilket var synd, men det var väldigt kul och intressant ändå. Vi började med att kolla på en film om fabriken och vi fick varsin påse med olika typer av Cadbury-choklad. Efter det gick turen vidare mot fabriken och alla som hade på sig något lila (Cadburys färg) fick lite mer choklad. Vi hade tur för Anja hade lila skor och jag hade lila tånaglar (jag vet vad ni i familjen tänker, men det var nagellack!!). Det var förbjudet att ta med sig kameran, men vi fick se och höra hur dom gjorde olika typer av choklad, smaka olika saker, t ex kakaobönor och smält choklad, och allt avslutades med ett chokladfall, alltså som ett vattenfall fast det var choklad istället för vatten! Förstår ni hur underbart det var? Det var ett ton smält choklad som föll ca fem våningar =) Eftersom man inte fick ha med sig kameran så är bilderna från innan turen.

Kakaobönor, yuck!!

Det här måste ju vara sötaste chokladgrodan ever!

Efter chokladturen tog vi bilen till Baldwin Street, världens brantaste gata. Den var brant kan jag lova! Vi köpte stora JaffaBalls för att rulla ner för gatan, det är en tradition dom har där, och sedan började vi vandringen uppför. Det var galet brant!!

Det blev lite mer sightseeing innan vi åkte tillbaka till Dorothy för att vila en stund och när vi kom dit hade även hennes barnbarn Amy kommit dit. Hon skulle också bo där under sista veckan av skollovet. Jag och Anja vilade en stund innan vi gick ut igen för att äta födelsedagsmiddag. Vi gick till en restaurang som vi trodde var kinesisk, men det visade sig att den var japansk. Det var iaf gott, allt utom soppan som följde med det vi beställde. När vi hade ätit klart gick vi och satte oss på en irländsk pub. Där träffade vi några trevliga kiwis som vi umgicks med ett tag. Vi följde med dom till någon annan pub också innan vi gick hela vägen hem till Dorothy. Hon bodde högt upp på en av kullarna.

Söndagen började med att vi åkte ut till Tunnel Beach. Sjukt fint! Jag låter bilderna tala =)

Färden fortsatte mot Sandfly Bay. När man stod och kollade ut över Stilla Havet så var det ingenting som låg mellan oss och Antarktis. Det kändes rätt coolt. Det var väldigt fint där också och mitt på stranden låg två sjölejon och solade sig!!

Anja har börjat den långa och branta vandringen uppåt i sanden. Träningsvärk efter en dag på stranden, jo tack, det kan man faktiskt ha ;)

Efter lunchen tog vi en liten power nap i bilen innan vi åkte vidare mot The Albatross Centre. Vi åkte inte på någon guidad tur så vi såg bara albatrosserna genom en livekamera. Det hade dessutom börjat regna och blåsa storm så det blev inga bilder som är värda att visa och vi stannade inte där särskilt länge.

Nya Zeeland är ett land som kan ha flera årstider på samma dag. Under söndagen hann vi ha strålande sol, mulet, molnigt, storm, ösregn och hagel. Temperaturen pendlade också mellan kylig svensk sommar och stekande utlandssol. När vi kom tillbaka till Dorothy öste regnet ner, men efter dryga halvtimmen så var det fint igen. Dorothy hade lagat god middag och efter det tog hon med sig oss och Amy ut på en tur för att visa oss runt Dunedin.

Universitetet i Dunedin

Måndagen var sista dagen i Dunedin. Vi vaknade och åt frukost med Dorothy innan vi åkte mot centrum. Vi bestämde oss för att vara lite kulturella så vi kollade in både katedralen och First Church of Otago. Det gick ganska fort så då började vi rulla hemåt. Vi hade bestämt att vi skulle stanna vid Moeraki Boulders på vägen hem så det gjorde vi. Det var rätt coolt, det var stora runda stenar så det såg ut som om det var dinosaurieägg som hade spolats iland.

Vi stannade för lunch i metropolen Moeraki innan jag satte mig bakom ratten och tog oss tryggt och säkert tillbaka till CHCH.

Tisdag morgon var det dags för årets första playgroup. Jag och Lucy släppte av Jackson på hans repetition innan vi åkte mot playgroupen. När vi kom dit var det låst och alla au pairer stod utanför och väntade. Cushla hoppar på kryckor så hon kan inte jobba och Louise var sjuk så därför bestämde vi oss för att åka mot Jellie Park för att leka i lekparken en stund. Vi satt där och hade det mysigt i solen innan vi var tvungna att åka och hämta Jackson. Vi åkte hem och åt lunch och var en stund i parken och sedan hade han lite mer repetition. Senare på kvällen när Becs och Jarrard kom hem så åt vi försenad födelsedagsmiddag. Min present (som jag faktiskt fick när jag kom hem från Dunedin) var ett gulligt armband från Karen Walker, en designer från NZ. Till middag blev det KFC. Till efterrätt blev det tårta. Den skulle ha varit frusen, men den var bara halvfrusen. Det vet jag väldigt säkert eftersom jag fick den i ansiktet... Då var jag tvungen att ge Rebekah en kram! Det gjorde inte så mycket för alldeles efter tog Jarrard det som var kvar av tårtan och tröck upp i Becs face! Det var en födelsedagsmiddag att minnas =D

På onsdagen hade Jackson bara repetition på förmiddagen så vi gick/åkte vagn/cyklade dit. Jag städade undan lite här hemma och efter det gick jag och Lucy och hyrde film och köpte popcorn. Vi gick hem och lämnade allt, hämtade Jackson och sedan blev det filmmys med The Smurfs och popcorn. Inte helt fel! Resten av dagen var lugn. På kvällen var jag ut med Laura. Först åkte vi till Riccarton och tog en frappuccino på Starbucks. Sedan åkte vi vidare mot Hornby där vi träffade några andra au pairer. Det var ingen som jag vanligtvis umgås med, men vi hade kul.

På torsdagen var vi till The Warehouse för att Jackson ville köpa lite grejer att använda i sina filmer och även saker att måla sår och blåmärken med. Lucy köpte Squinkies. Den tjejen är galen, hon är knappt 3,5 år och älskar redan att shoppa! Ni skulle ha sett henne när hon gick runt och kollade på leksakerna =) Vi tog en sväng förbi affären och posten på vägen hem också för jag hade fått paket hemifrån. Det var gigantiskt!! =D Det innehöll julklappar (några med rim) och massa godis! Efter lunchen ville Lucy bada så vi fyllde upp badkaret och lekte och plaskade en stund. Jag försöker alltid hålla mig torr, men om ni någonsin har försökt att bada en väldigt aktiv 3-åring så vet ni nog att det inte är helt enkelt. Man blir blöt, fast jag klarade mig hyfsat den gången. När hon var färdigbadad bakade vi chokladmuffins. Dom blev mycket goda! Strax efter var det dags för tennislektion för Jackson, men coachen hade glömt bort det så vi väntade och väntade och väntade lite till. Till slut så kom han ändå och Jackson hade sin lektion. Han har bara spelat tre gånger, men han är riktigt duktig. På kvällen kom Janne hit. Vi hade pratat om att fira våra födelsedagar tillsammans eftersom hon fyller år sex dagar efter mig. Istället för att planera så pratade vi om annat. Huvuddelen av planeringen var egentligen klar: Lägereld på stranden. Första och troligen enda gången man fyller år på sommaren så måste man väl fira på stranden. Det tyckte vi iaf! När Becs kom hem öppnade vi julklapparna som min familj hade skickat. Lucy och Jackson fick böcker, Pippi och Bröderna Lejonhjärta. Jag fick två julklappar, varav en med rim.

"Med dom här blir du äcklig och ful,
hälsningar Emma, god jul"

Det var en Paradisask, MUMS!! Det andra paketet innehöll två säsonger av Vänner! =D Rebekah och Jarrard fick också en julklapp

"This is in every home,
from Stockholm, Berlin and to Rome.
Your way to go is not to blame,
but when you open this you will realize that it was old and lame."

Det innehöll en.... Osthyvel!! Här har dom fortfarande inte insett alla fördelar med en osthyvel, men det kommer nog snart ;) Efter det fortsatte planeringen, blandat med annat skitsnack, innan Janne cyklade hem och jag tog en dusch och sa god natt.

Fredag morgon började med ett besök i parken där vi spelade in lite film. Mina roller i Jacksons filmer (förutom att sköta kameran) har hittills varit: häxa, alien och andra onda varelser som han måste slåss med. Jag förlorar alltid... Jag kan inte förstå varför han tycker att jag passar så bra för dom rollerna... Sedan gick vi hem för att träffa Louise. Det är egentligen Cushla som är min programme manager, men eftersom hon hoppar på kryckor så fick Louise rycka in och göra några av hennes månadsbesök. Jag gillar båda så det gjorde mig inget. Vi åt lunch och släppte av Jackson på hans repetition och medan han var där var jag och Lucy och badade. Hon älskar det! Det var våran dag. Vi hämtade Jackson och sedan åkte vi hem. På kvällen var jag, Janne och Jana till Merivale för att fira Jannes 20-årsdag. Medan vi satt och drack kaffe (ischoklad för mig) så räknade vi ut att vi kommer vara 20 längre än någon annan ålder. Bara 2 dagar, men det är fortfarande längre. Anledningen är att vi fyllde 20 år 12 timmar innan vi brukar fylla år pga tidsskillnaden och vi kommer fylla 21 "vanlig tid", alltså är vi 20 en dag extra. Dessutom är det skottår och det ger ännu en extradag. Är inte det coolt? Nu sitter det säkert någon smart människa och tycker vi är korkade, men vi tyckte att det lät bra! När vi hade duckit upp gick vi till en bar i närheten. Jag var klantig och hade glömt passet ("over seas"-körkort fungerar inte som leg på barer i CHCH), men eftersom vakten tyckte om svenska tjejer så gjorde han ett undantag för mig! Jag älskar att vara svensk!! Väl därinne beställde vi dricka, läsk för mig och Jana eftersom vi körde och en drink för Janne för att fira födelsedagen. Vi träffade lite olika människor därinne och hade väldigt roligt. Joan kom en stund senare också. Hon hade köpt present till mig också! Jag fick någon läppmoj och en nagelfil och ett gulligt kort. Det blev inte sent för mig för dagen efter kom Ash och hämtade mig vid 9 för att jag skulle på första fotbollsträningen! Löpning, tjohoo...... Vi skulle springa uppför Rapaki Hill. Slingan är bara ca 3,5 km, men den går bara uppför och ganska mycket brant uppför. Jag vill säga att jag klarade det, men det skulle vara en fet lögn. Det var helt sjukt jobbigt och backen tog aldrig slut. Dom andra i laget var trevliga iaf.

Ash släppte av mig igen efteråt och jag hann vara hemma i ca 20 minuter innan Janne, Joan och Vivi kom och hämtade mig för vi skulle och surfa. Vi var drygt 20 au pairer där och det var sjukt roligt. Vi har nästan bestämt att vi ska göra det igen någon gång. Det var väldigt vågigt och jag måste ha svalt minst 2 liter saltvatten, men jag lyckades stå upp några gånger. Armarna var väldigt möra efteråt, men det var det värt!! =)

Efter surfingen stannade jag, Janne, Joan och Vivi kvar i New Brighton och åt lunch innan vi åkte hem hit så jag och Janne skrev ihop en köplista, jag tog en snabbdusch och sedan bar det iväg till Pak n Save. Vi åkte hem till Janne, kollade klockan och insåg att den var än vi trodde så jag och Vivi hoppade in i bilen och körde mot Spencer Park. Eftersom det var jag och Janne som hade planerat och bjudit in alla så tyckte vi att någon av oss borde vara där först. Janne hade ringt brandkåren och tydligen är det eldförbud i hela Canterbury så istället blev det grillning nära stranden. Helt ok det också. Jag tror vi var 11 pers där. För att jag ska komma ihåg det så berättar jag vilka som var där: jag, Janne, Joan, Vivi, Anja, Sandra (Anjas kompis från Tyskland), Vanessa, Steffi, Jana, Janna och Annica. Vi skulle ha varit några fler också, men "The Ashburton-girls" körde vilse. Jag blev väldigt överraskad för jag fick lite mer presenter. Av Anja, Vanessa och Steffi fick jag choklad och Jana gav mig en New Zealand-penna och ett roligt kort som inte gick att öppna. Vi grillade och hade väldigt roligt ända tills det blev för mörkt för att se något. Vi fortsatte en stund efter det, men det hade varit en lång dag för alla så folk droppade av eftersom. Till slut var det bara jag, Janne, Joan, Vanessa, Steffi och Jana kvar. Vi hittade en oöppnad påse marshmallows så vi kom på att vi skulle se vem som kunde få in flest i munnen. Ni som har provat vet att dom växer när man stoppar dom i munnen. Usch vad äckligt det blev. Kan iaf meddela att jag och Jana vann ganska överlägset, båda fick plats med 8 st. Kanske inget toppresultat (jag vet inte hur många man borde få plats med), men vi vann iaf!

Idag har varit en äkta slappardag. Kalorierna jag har bränt går nog att räkna på fingrarna. Jag sov dåligt, men klev ändå inte upp ur sängen förrän strax efter 12. Sådana dagar behövs ibland också. Fastän jag inte har gjort något så har dagen gått väldigt fort. Jg tänker stanna hemma ikväll också för dels vill jag inte ta av mig mjukisbyxorna och dels så är det en sån här dag då det känns jobbigt att vara trevlig. Jag funderade på att gå ut och springa, men nu har himlen öppnat sig och det åskar och blixtrar så löpningen får vänta till en annan dag. Imorgon är det fotbollsträning igen och det är ingen löpning så det ser jag fram emot! =)

Ha det bra!!