Welcome to Paradise: Samoa!

Nu har det gått en vecka sedan jag och Sanne åkte till Samoa. Resan började torsdag morgon från Christchurch International Airport. Första stoppet blev Auckland för att byta plan och flyga vidare mot Faleolo International Airport, utanför Apia, Samoa.

Glada resenärer på Christchurchs flygplats

Vi kom fram till Apia runt 18-tiden. Landningsbanan låg alldeles vid vattnet. När vi klev ut på trappan som ledde ut ur planet så var det som att gå in i en vägg, hjälp vad varmt det var! Det är den minsta flygplatsen jag någonsin har varit på. Det stod endast två flyplan utanför och den såg mysig ut med träpelare och så.

Utanför flygplatsen

Vi gick genom säkerhetskontrollerna och när vi kom ut stod det några samoaner och spelade och det stod en man och väntade på oss med en skylt där det stod Sonny (dom hade stavat "Sanne" lite fel...). Vi hoppade in i minibussen (som hade doftpalmer hängande från backspegeln, istället för doftgranar) och åkte mot FaoFao Beach Fales, Saleapaga, där vi skulle spendera dom kommande dagarna. Samoa har precis bytt till vänstertrafik så ratten satt fortfarande på vänster sida i bilen. Jag tror att jag har varit här för länge för det kändes fel att ha den på vänster sida... Stället där vi bodde ägdes av en familj som bodde där också. Dom var mycket trevliga och dom lagade frukost och middag åt oss så vi fick riktig samoansk mat alla dagarna, bland annat palusami (vet inte hur det stavas, men typ sådär). En del var riktigt gott, en del var mindre gott och en del var läskigt. Ny upplevelse iaf! Vi bodde i en hydda på stranden så vi både somnade och vaknade till vågornas brus. En morgon var vi uppe tidigt och såg solen gå upp. Samoa ligger i den östligaste tidzonen så vi var bland dom första att se solen. Rätt coolt!!

Medan vi var där blev det mycket tid på stranden, men vi hann också med en cykeltur, en rundtur runt byn och ett besök i byns kyrka. Cykelturen blev inte riktigt som vi hade tänkt. Vi skulle cykla till en grotta eller nåt där man tydligen skulle kunna hoppa från klipporna. Vi cyklade och cyklade jättelänge (det skulle ta ca 15 min) så till slut så tänkte vi att vi hade missat det eftersom vi hade cyklat så himla länge så vi vände. När vi kom tillbaka berättade dom att vi var nästan framme... Lite surt, men vi fick ju se en del av Samoa på cykel och vi hittade en liten strand på vägen som vi hade alldeles för oss själva!

Våran lilla hydda

Solnedgång

Samoansk dans efter middagen på lördagen

Soluppgång

Sammanfattningsvis kan man säga att vi hade en grym semester på Samoa! Det som förstörde vårt intryck av landet var flygplatsen när vi skulle hem. Flyget gick klockan 2 mitt i natten så vi var lagomt trötta. Vi delade minibussen från hyddorna med en engelsman som var bosatt i Melbourne så vi gick för att checka in tillsammans med honom också. Innan vi åkte märkte vi att Sannes visum var borta och det behöver man för att få komma in i Nya Zeeland så vi var lite oroliga för det. Hon förklarade läget för dom två snubbarna bakom disken. Dom frågade om hon hade någon returbiljett från NZ för det kan också användas för att visa att man inte ska bosätta sig i landet. "På datorn i Christchurch" säger hon. "Okej" säger dom och ger henne boardingkort och så. Stor lättnad att det gick bra utan visum. Jag lämnar fram mitt visum, dom ser lite konfunderade ut och kollar igenom det många gånger. Dom säger att det inte duger (ingen vet fortfarande varför) så dom frågar om jag har returbiljett också. "På datorn i Christchurch" säger jag för ingen av oss hade skrivit ut biljetterna eftersom vi hde våra visum. "Men om du inte visar den får du inte gå på flyget" säger dom. Jag började fundera på vad jag skulle säga när jag ringde Becs och berättade att jag inte kunde komma tillbaka för det fanns ju ingen chans att jag skulle kunna visa biljetten. Engelsmannen undrar då om jag har biljetten på mejlen och han tar fram sin smartphone och jag letar fram biljetten bland alla andra mejl (vilket tog en evighet för 3G-nätet var ruskigt segt). Engelsmannen räddade dagen, jag hittade biljetten och kunde visa snubbarna bakom disken och då fick även jag ett boardingkort. Frågan som ingen fortfarande vet svaret på är: Varför var det tjejen med visum som hamnade i trubbel? Väldigt skumt, men det gick ju bra till slut =)

Resten av veckan finns det inte så mycket att säga om, vi hade Professional Development i måndags om Behavour Management, jag har jobbat massvis och igår (fredag) var jag och spelade fotboll. Vi vann!

*Idag är det exakt 10 dagar tills mamma och pappa kommer och exakt 2 veckor tills Emma kommer

*Imorgon är det exakt 5 månader sedan jag lämnade Sverige och exakt 5 veckor tills Jennie kommer

Nu ska jag ta och börja röra på mig för det känns som om det är på tiden.
Hörs!